Aftonbladet – 29 augusti 1848, sida 2

DJURGÅRDSTEATERN. De båda nya pjeser, som varit annonserade att gifvas på Djurgårdsteatern på hr Hesslers benificespektakel, lupo lyckligen af stapeln i går afton och belunnos serdeles roande. Vi veta icke om interesset för beneficetagaren ensamt, eller pjesernas nyhet eller flere andra dermed förenade orsaker hade lockat ut åskådare, nog af, huset var redan tidigt utsåldt. Det måste också medges, att redan sjelfva titlarna hafve någonting retande. Fult och vackert väder pär nu en fråga för dagen, som interesserar alla, och de som inkomma från landet äro icke de minst nyfikna, att få se hvad de i den vägen kunna hoppas ifrån scenen. Än hvad säges om Symamsellerna? Mången ästetikus eller älskare af det sköna vet knappt något mera välljudande och aptitligt ord i svenska språket, än ordet Symamsell. Det är för svensken detsamma, som det täcka ordet ,Les grisettes ir för fransmannen; en hel, rik blomsterparlerr af ungdom och behag. Föreställningen om litet sjelfsvåld och en lekande skalkaktighet, men också mycket tålamod och undergifvenhet framkallas deraf för inbillvingen. Men vi ha icke tid att förlora oss i digressioner, utan gå derföre att säga några ord om sjelfva pjeserna. Kanslirådet von Simpel (Hr Deland), en gammal embetsman med grått hår och nordstjerneorden, som har rätt hyggliga och putsade kanslifasoner i sitt sätt, men för öfrigt tyckes vara en stöfvel, bar varit nog lycklig att få gifta sig med en ung fröken, grefvinna Rosenträ, dotter af exellensen Rosenträ, som för kanslirådet går och gäller i anseende näst inRESTER TTR TNE TAP STATT TE NLA TT SESL IEEE IAS FEK