Aftonbladet – 29 augusti 1848, sida 2

till det bögsta väsendet. Detta tyckes deremot icke hafva blifvit kanslirådets egen lott i den unga fruns, eller som hon enligt vidtaget bruk kallas, grefvinnans ögon. Hon plågar honom oupphörligt med klagomål öfver sina nervösa åkommor, och dessa bero af väderleken, så att när det är vackert väder är grefvinnan förtjusande; regnar det åter, så är det storm och oväder med nederbörd af tårar i sängkammaren och salongen: grefvinnan är då den olyckligaste menniska på jorden, och kanslirådet den odrägligaste af alla männer. Gubben Simpel, som verkligen håller af sin unga fru, vet sig ingen råd, utan skickar efter en läkare, doktor Kraftman, ett praktexemplar al en sådan förening af läkare och menniskovän med sin serskilda buttra rättframhet, som i synnerhet tillhör doktorer i teaterpjeser. Dessa läkare äro äfven, som man vet, vanligen mycket skarpsinniga forskare i bjertats regioner. Också upptäcker doktor Kraftman snart, att bakom den unga grefvinnans nervösa känslighet för väderleken, ligger en ännu djupare känslofullhet, eller rättare en gryende passion för kanslirådets unga handsekreter Renfält, (br Anderson), som på sin sida jemväl är olyckligt betagen i den sköna frun. Båda ha hitills, hvar för sig, förgäfves sökt bemästra denna farliga låga, som just vid doktorns ankomst är nära att uppblossa till en osläcklig brand, under det kanslirådet fortfarande skyller sin hustrus upprörda tillstånd på den ombytliga väderleken. Duktorns omsorg och quintissensen af stycket består nu i sättet att kurera den verkliga sjukdomen. Detta har författaren absolverat på ett rätt nätt och smakfullt sätt, hvari vi invitera läsaren att sjelf taga närmare kännedom genom spektaklets besökande. Symamsellerna är en pjes i fyra akter, och således vidlyftigare att göra reda för. Det kan också i det hela vara öfverflödigt, då denna pjes roade publiken så mycket, att troligen hvarje spektakelvän kommer att lemna sin lilla tribut dertill, innan Djurgårdsteatern denna höst slår igen och hr Fredrik Deland tager afsked af publiken. Symamsellerna äro icke mindre än fem till antalet, nemligen Carolina, Paulina, Josefina, Albertina och Wilhelmina. De böra likväl egentligen kallas: hattmamseller, ty de äro engagerade att kanta och sätta foder och svettremmar i hattar åt en hattfabrikör från Carlstad, hr Felbius, som nyss flyttat till Stockholm. Att der, hvarest fem flickor hela dagen igevom äro sysselsatta att kanta haltar, men hafva full ledighet för tankarns och tungans bruk, och der hos alla ett ungt och varmt hjerta slår under klädningslifvet, äfven måste finnas någon liten tillstymmelse af tycken, böjelser, eller till och med kärlek, lär en hvar finna naturligt; också saknas detta icke här. Men vi kunna försäkra, att br Felbii mamseller äro ganska hyggliga flickor och icke af den flyktigare sorten, fastän de äro glada och lätta samt icke tycka illa om en polka eller litet kurtis på en maskerad. Också hafva tvenne bland dem fått sig rätt byggliga fästmän. Likväl hinna de icke bymens hamn utan åtskilliga bekymmer, hufvudsakligen härrörande deraf, alt hr Felbius sjelf, ehuru redan ansenligt till åren, bebäftad med 1rcumatism och pessionerad anhängare af vattenkuren, fattar tycke för den ena af mamsellerna och beslutar att göra henne till sin fru, oaktadt ban ännu har i lefvande lifvet sin rätta bustru, som, enligt hvad man får veta, bållit på att döda bonom med sina öfverspända känslor för det romaneska, och för denna böjelses skull slutligen äfven öfvergifvit bonom, för att engagera sig som skådespelerska vid en landsortsteater. 1 anseende till dessa ställningar och förhållanden är fabrikör Felbius vid bandlingens början betänkt på att söka skiljobref vid konsistorium i Carlstad, men denna plan korsas för tillfället af ett äfventyr på en maskerad, dit Felbius för första gången i sin lefnad begifver sig, för att spionera på ett par af flickorna, sedan han tillfälligtvis kommit underfund med att de ämna smyga sig dit utan hans vetskap, för att få träffa sina fästmän, Desse äro kongl. sekreteraren och tidningsredaktören Rojalinder (hr Hessler) och styckjunkaren Leopold Drahm (br Anderssen), hvilka dessutom, likasom en grosshandlare vid namn Kolly (br Lagerqvist) på ett ganska eget sätt samtlige insnärjas i handlingen genom ett skämt med en plånboks bortsnappande, men bvarvid orätt person råkar blifva föremål för putset. Detta, likasom en förvexling af tvenne billetdoux, skickade från tvenne af flickorna till de respektive fästmännen, hvilka sednare icke känna hvarandra, ger anledning till en hel kedja af ömsevis förvecklingar och förklaringar, till dess allt på sistone slutas till allas båtnad, utom måhända br Felbii, som får igen sin excentriska fru, dock med ett behagligt appendix af hundra