Aftonbladet – 24 augusti 1848, sida 2

UNGERN. Pesth den 42 Aug. En kurir från GrossBecskerch medför underrättelser om en ungersk fäktning mellan Ungrarne under öfverste Kirsch emot insurgenterna, De sistnämnde blefvo med stor förlust fördrifna från kretsarna Szarcsa och Neuzina. Hela fältet var betäckt med insurgenternas lik. Insurgenterna hafva utfästat ett pris af 4 gyllen på hvarje ungerskt hufvud; äfven ungrarna beskyllas af erkebiskopen af Curlomitz för stora grymheter emot serbianerna. DONAUFURSTENDÖMENA. Ryska tropparne, som dragit sig tillbaka emot Pruth, bade åter fått befallning att rycka fram igen, och befunno sig den 45 (27) Juli redan vid Berlat. I Bessarabien hade ryska hären blifvit förstärkt med 30,000 man, och general Muravieff hade fått befälet deröfver. Till Galatz anlände den 46 (28) Juli tre turkiska kanonbåtar med stark bemanning och groft artilleri; den ena stadnade qvar, den andra fattade posto på motsatta Donaustranden. Man tror här att ryssarne söka sak med Turkiet, och att Tyskland måste mellankomma, såvida icke Donasumynningarna skola falla i Rysslands händer. Gregorios, hospodarens af Wallscbiet beryktade son, hade återkommit till Jassy; det troddes, att ryssarna lössläppt denne tyrann mot bönderna, hvilka under hans frånvaro förbrännt alla de unga vinranksplantorna på bans gods. Tillståndet i Moldau skildras såsom högst Ibedröfligt, i följd af ryssarnes tropprörelser, Ikoleran och gräshopporna. För att beteckna vår belägenhet, — yttrar en korrespondent derifrån — beböfva vi blott litanians tre bedröfliga ord: krig, pest och hungersnöd.n FÖRENTA STATERNA. Washington den 42 Juni. Intrycket, som första underrättelsen om tilldragelserna i Paris, Tyskland och Italien gjorde härstädes, var obeskrifligt. Från ena ändan af unionen till den andra höllos folkmöten, hvari lyckönskningar bes!ötos; den ena lysande glädjefesten utträngde den andra. — Imedlertid får ej förtigas, att nordamerikanerne ännu icke lita mycket Ipå den europeiska friheten, och ännu mind:e på den franska republiken. Nordameriksnen är framför allt en betänksam affärsman, som gerna vill inse möjligheten att utföra hvarje företag, innan han tror på dess framgång. Han önskar ingenting högre, än en sådan fram: Igång åt fribetsrörelserna i Europa. Han älIskar den europeiska fribeten af mer än ett ;skäl. För det första ser ban deri en utmärkande godkännelse af sina egna statsinrättniagar; vidare en uppenbar förstärkning af nordamerikanska förbundets makt, emedan detta derigenom mindre än förut äfventyrar tvister med envåldsmakterna i den gamla verlden. Men af samma skäl följa vi Europas utveckling med etwt visst tvifvel. Vi önska att Frankrikes, Tysklands och Haliens frihetsangelägenIheter måtte kunna uppgöras fredligt, och hysa i detta bänseende de största förhoppningar på Tyskland. I allmänhet hafva vi ur våra egna häfder och ur verldsbistorien bemtat stort förtroende för mindre staters förening till stora förbund, under gemensam förvaltving af deres förhållande till utländska makter; med ett ord, vi föredraga federativsystemet framför alla andra statsformer. Men om Frankrike skulle blifva en federativ republik, hvilket vi anse oundgängligt, så måste det åter delas i provinser, hvar och en med sin sjelfständiga förvaltning; i Tyskland åter finnes redan en dylik fördening; likaså uti halien; och detta icke blott teoretiskt eller uppgjordt för ett tillkom mande behof; utan historiskt. En tysk eller italiensk enhet under en envåldsmakt, är icke lätt tänkbar; och sålunda skulle friheten vara försäkrad genom sjelfva systemet, i fall den en gång på detta sätt blefve bekräftad, antingen i republikansk eller konstitutionelt monarkisk form. Hos oss besitta kongressen och presidenten endast några vissa, genom konstitutionen noggrannt begränsade befogenbeter — hvaribland rättigheten att förklara krig och sluta fred, att utfärda allmänt gällande hendelslsgar, att underhålla och kommendera en här och en flotta, att slå mynt och att underbandla och afsluta traktater med utländska makter. Alla dessa suveränitetsrättigbeter innebar presidenten i förening med kongressen; men de särskilda staternas lagstifining och lagskipning, så väl i tvister som brottmål, äfvensom deras penningoch polisförvaltning, äro helt och bållet öfverlåtva åt hvar stat sjelfständigt. Friheten står derigenom på en långt vidare grundval än annars; och denna fördelning af en öfver allt till hands varande lsgstiftning, lagskinpning och förvaltning förekommer äfven de bristfälligbeter, som aflägsna provinser annars få vidkännas under en centralstyrelse, och hvilka äro nära nog oundvikliga i alla stora, ecntralt styrda stater. Så betrakta vi Europss framtidsutsigter. Väl är det sannt, att några hun. dra härvarsode tyskar, fransmän och polackar ROTE VEDERTAGNA TRNS YA DNE EAA I påfvedömet såsom kyrka och stat i sig innefattar, ) och iag8 märkte j fammannajic an fö.ataalen anm ban )