Aftonbladet – 24 augusti 1848, sida 2

till buddaismen, i hvilken jag igenkände den kristos treenighetsmyten. Jag sökte nu religion i kyrkan, och, ganska naturligt, först i katolicismen. Jag såg kristendomens id uti martyrernas blod under lärans första tidehvarf, då kristendomen, lik en fenix ur ett förstördi tempels aska, uppstog på mosaismens ruiner. Jag såg i kristendomen elementet för menniskoslägtsts framskridande och förädling, genom århundraden, ända till dess kyrkan blef absolutismens verktyg, och, under den falska pregeln af dogmatir, föreskref menniskorna former, hvilka qväfde den anda, som hotade all absolutism.Jag såg Jesu anda fjettrad och nedtryckt af kyrkans stadgar, och kyrkan efterhand blifva ett fängelse för anden, med underjordiska fängelser, sträckbänkar och tortyr, till utsläckande af den id, för hvilken Menniskones Son hade låtit sitt lif. Jag lärde i Jesus känna Mmenniskian, då han under dödens smärta framandades den sucken: min Gud! min Gud! hvi hafver du öfvergifvit mi.? en suck, som höjer sig från hela den i stoftet lizgande menskligheten. Vördande i Jesus menniskan, som gaf sitt lif för menniskoslägtets förlossning, beseglande med sitt blod jemnlikhetens, menniskokärlekens och rättvisans läror, såg jag mig om efter kristendomen i vår tid — och efter Jesu lärjungar I kyrkans sköte. Jag fann intet spår af någondera. Kyrkan har blifvit ett Augias-stall, uppfylldt med den orenlighet af intolerans och otro, som hopat sig under slösinthetens mörka natt, futtadt med martyrers blod hos alla folk, samt med det vin, som spilles vid prestliga orgier och bacchanalier, till syndernas förlåtelse genom en skamligt förrådd läras för penningar sålda aflösningsformler. Men jag såg ändå apostlar för Jesu sanna lära framkomma århundrade efter århundrade, i madvetande af sin heliga sändning; de pekade på kyrkans Augias-stall, att menniskoslägtet måtte rensa det. Och jag såg dessa apostlar satta utom lagen och brända på bål — Jacques Molay och Johannes Huss; och jag igerkände i Lammennais en af deras efterträdare. Jag såg bos Lammennals föreningen af spiritualism, såsom filosofi, med katolicism såsom religion, i skarp motsats till protestantismens juste: milieu och påfvedömets absolutism. Begreppen katolicism och påfvedöme tycktes mig lika strängt skilda från hvarandra, som begreppen rellglon och kyrka. Jag såg i Tempelherrarnes och Hussiternas kamp religionens id kämpande mot den absolutism, som