Aftonbladet – 23 augusti 1848, sida 2

utgjuter emot Frankrike och sjelfva tonen i skrifsättet förtjenar ock framhållas såsom ett prof på det konservativa publicitetsbolagets method att rekommendera sig till allmänhetens: bevågenhet i och för den begärda aktieteckningen. Låtom oss sålunda meddela några utdrag, med serskildt markerande af några bland de mustigaste uttrycken. Å. B. fortfar att aftrycka undersökningskommitlens berättelse om Junioch Juli-upproren (förmodligen Majoch Juni-?) i Paris. Mången har undrat, huru ÅA. B. kan hafva hjerta till att för svenska allmänheten så afslöja sina fordna, så högt beprisade heroers skändligheter. Men olyckligtvis kan det förra hymmelsystemet icke mer fortsättas: sakerna hafva nu blifvit alltför bekanta och kunna icke mer hvarken förgyllas eller undanskymmas. Lögnens och taskspeleriets roll kan icke spelas till slut. — — —P Hvem mins icke, huru A. B. sjungit in dulet jubilo öfver en repuklik, hvars hufvudtillställare just voro Louis Blanc och Ledru Rollin. Nu visar sig, att dessa varit de största skälmarne — de gröfsta förrädarne, politiska jesuiter, som tillåta sig alla medel för att komma till makt och genomdrifva sina theorier. — — — En vacker republik, der drygaste delen af dess tillställare, dess regering och förnämsta embetsmän redan sitta i kurran — och de öfriga stå färdiga att föras dit — för att sedermera deporteras till en annan verlds del; — der den ena gången folket kör ut sin representation på gatan, den andra gängen representationen slagtar folket. — — — Hvem minnes icke, huru A. B. och dess wtgifvare personligen i Mars och April på alla upptänkliga vis per fas et nefas vigileraae och äflades, för att göra Sverige dedaktigt af de repubiikanska institutionernas förväntade välsignelser, och till någen del i förening med kamraterna verkligen lyckades att vinna några concessioner, hvilkas följder blifvit — dem vi veta.n Och slutet på alla dessa i halfva Europa uppförda borgerliga tragedier har blifvit, att Frankrike måst de facto afsäga sig alla de friheter det åtnjöt under monarkien, för att, oaktadt republikens fana: ännu hänger uppe, taga sin tillflykt till sabelns och diktaturens beskydd ; och i de öfriga staterna, som: följt det stora exemplet, befinner sig allt i upplösningstillstånd, elände och den djupaste förnedring. Således kan det ej annat än kosta på A. B:s herre att sjelf nödgas i sitt blad dag för dag inregistrera dessa taflor af brott, våld, olyckor, nöd och jemmer, i stället för alla de mirakler af jordisk sällhet och paradisiska njutningar, ban i sin revolutisnära och republikanska feberförtjusning förväntade. Sällan har någon publicist blifvit af händelserna plumpare bedragen i sina förutsägelser och sina Bestrebelser.n När man rör på den strängen, sätter A. B. vax för sina öron och munlås för sinom munne och springer, så till sägandes, till skogs. Anvars så fintligt på vändningar och smidigt i sina svängningar, har det hittills aldrig gjort ringaste försök att ens genom en sofism svara på detta meget ubehagelige Talerevne, utan tiger som muren, — — Det var deremot A. B. och hans kamrater, som ifrigt påstod att samma flod ledde till Arkadien, och som uppmuntrade svenska folket att ge sig ut på samma djup. Efter allt detta är det märkvärdigt att se A. B. mästra Tiden i den vägen: Nej, A. B. her i slika tiog förlorat sin stämma: det mås!e slå bort den illusionen, att hädanefter vinna gehör i slika ting, sedan dess mästare så: oerhördt blifvit Jurad i sina republikanska sympathier.n Läsaren torde finna, att det är öfverflödigt att svara vidare än hvad redan skett i inledningen, på ett språk sådant som detta. Men det finnes en annan afdelning i Tidens operationsplan, som förtjenar att litet närmare skärskådas, och vi skole åt detta ändamål egna en serskild artikel i fortsättning häraf.