Aftonbladet – 23 augusti 1848, sida 2

Article Image
soc MM Me AJ laD AVNIIVI, OMM HIUICL ar eckan. JEN ULTRAKONSERVATIVA PUBLICITETENS SEDNASTE OPERATIONER. I fall vissa gamla märken skulle slå in,så fore man frestad alt antaga såsom säkert, att len fransyska republiken hädanefter snart kommer att konsolidera sig, och sakerna i allnänhet i Frankrike att gå till förbättring. Ånedningen, hvarifrån denna slutsats kunde drasas, är att redaktionen af tidningen Tidenp, om förut en lång tid, såväl i de famösa sän lebrefven till Aftonbladet, som i en mängd anlra artiklar, påtagligen uppenbarat en synnerig skadeglädje öfver den vändning sakerna taga nämnde land, på de sista åtta dagarne varit vid särdeles elakt, jal man kunde nästan säga sement, lynne, och i denna veckan ordentligen asat både emot fransmännen ech på deras äkning emot Aftonbladet ). Det är utan tvifvel icke precist något behagigt åliggande, att behöfva sysselsätta sig med upphörligt tillrättavisande af de osanningar och försök att förvilla tänkesätten, som vid lylika tillfällen alltid uppenbara sig hos orgaer af den beskaffennet som Tiden, hvilka åtasit sig alt försvara en sjuk sak med hvilka nedel som helst, och att motverka framskrilandets sak medelst beljugande och förvrängning af sina motståndares yttranden; men detta ör nu en gång till publicitetens onera, så ramt icke opinionen skall blifva förd bakom juset. Såsom enhvar torde minnas, var Aftonbladet en af de tidningar, som först uti ganska enersiska termer anmärkte vådan af de orimliga sociala svärmerier om industriens öfverflyttande på staten m. m., hvilka fingo luft genom Louis Blancs deklamationer vid öfverläggninsarna i Luxembourg. Med detta ursinniga benödande, alt på en gång vilja omgöra samhälet, inträngde i sjelfva verket en princip, som ngalunda gick ut på den sanna frihetens, jemnlikhetens och förbrödringens utveckling, utan tvertom syftade till splittring emellan sambhällsklasserna, emedan den hotade att med våld fråntaga den ena delen hvad den ägde, för att, dela det mellan dem som ingenting hade. — Aftonbladst betraktade sjelfva februarirevolutionen med sympati, dels derföre, att ett gammalt macchiavellistiskt korruptionssystem dervid mötes af en välförtjent nemesis, dels ock derföre att den införda folksuveräniteten, utöfvad genom en laglig representation, småningom torde kunna verka till afskaffande af det oerhörda slöseri med statsmedlen, och det reaktionära sträfvande till klass-skillnaders återupprättande, bvari de största hindren mot sambällsförbättringarna legat. Men just derföre anmärkte vi äfven såsom mnågontiog både främmande och vådligt för revolutionens och frihetens princip, när det förvånande fenomenet visade sig, att personer framstodo i akt och mening att med ens omgöra icke blott regeringssättet eller formen för den offentliga rättens utöfning, utan äfven sjelfva samhället. Allt detta framhöll Aftonbladet så tydligt, redan då man erhöll första underrättelsen om Louis Blancs fraser angående likheten i arbetslöner m, m., och då de ändamålslösa arbetena på Marsfältet företogos, att något tvifvel om våra tänkesätt i den delen icke kunde uppstå ; ehuru vi, likasom många andra, i början ej kunde föreställa oss, att socialisterna hade så starka försänkningar ibland den provisoriska regeringens öfriga medlemmar, som händelserna sedermera visati Under hela den påföljde tiden, och i samma mån som utvecklingen af socialisternas politiska planer och bottentankar började mer och mer uppenbara sig, har Aftonbladet ej underlåtit att deröfver uttala sitt ogillande. Detta var också ganska naturligt, ty det låg på visst sätt i sjelfva slutföljdens nödvändighet, hvad som snart visade sig, nemligen att Louis Blanc och socialisterne alldeles icke voro några vänner af den allmänna omröstningsrätten och af den lagligt, men fredligt utöfvade folksuveräniteten. Deras syftemål, medvetet eller icke, var i sjelfva verket endast at införa samma missförhållanden, som hade blifvit upphäfda genom Februarirevolutionen ; skillnaden bestod blott deri, att en annan del af samhället skulle taga lejonparten, och detta var så långt vådligate än det förra, emedan det hotade allt bestående med omedelbar upplösning. . Hvad Aftonbladet nu sednast yttrat vid publicerandet af undersökningskommissionens berättelse, har således stått i full konseqvens både, med det ena och andra af de åsigter, som Aftonbladet tillförne försvarat. . Det oaktadt har Tiden nu, i anledning af denna sistnämnda publikation utfarit emot Aftonbladet på ett så cyniskt sätt, att ett aftryck af några bland dess kraftbitar i det hänseenlet äro tillräckliga för att karakterisra Tilens moraliska halt, utan behof af serdeles kommentarier. Den harm, som Tiden dervid a ) Uti ett nytt sändebref i Tiden för i dag, funno vi i eplighet härmed också hurn författaren it

23 augusti 1848, sida 2

Thumbnail