Aftonbladet – 23 augusti 1848, sida 2

RIKSDAGEN. Diskussion hos vällofl. borgareståndet vid föredragning af bevillnings-utskottets betänkande, M 43, angående tullbevillningen. (Forts. från gårdagsbl). Hr Talmannen yttrade: Jag anser mig böra närmare, än som skett, redogöra för grunderna till den tolkning af 74 Regeringsformen, som, efter hvad jag nämnt, gjort sig gällande i talmanskonferensen. Dervid vill jag till en början gifva tillkänna, att jag, i afseende å denna tolkning, tillförene varit af enahanda tanka som hr Lagergren, hvilken helt nyss i frågan sig yttrat, eller att frå-gor om extra bevillningar skulle behandlas lika med frågan om den så kallade allmänna bevillningen, eller den bevillning, som Rikets Ständer åtaga sig till fyllande af den annars uppkommande statsbristsumman. Men om man, med uppmärksamhet och eftertanke, igenomläser 71 R. F., skall mar lätteligen finna, att det icke varit lagstiftarens mening att under denna inbegripa tulloch accismedel och öfriga extra bevillningar. Uti 60 R. F. uppräknas de olika slagen afbevillningar, nemligen: tulloch accismedlen, postmedlen, chartesigillate-afgiften, husbehofsbränneri-medlen samt hvad Riksens Ständer dessutom serskildt hvarje riksdag, såsom bevillning, sig ätaga. Denna 60 S finnes icke upptagen ibland de i 75 S R. 0. uppräknade undantag från denisamma bestämda allmänna regel, att för beslut gälle, jemte konungens samtycke, tre stånds mening; men skulle två stånd stadna emot två, förfalle frågan och förblifve vid det, som tillförene stadgadt varit; men ibland undantagen från denna regel nämnes 74 RB. F. Frågan är således, om alla de i 60 uppräknade bevillningsslagen, och följaktligen jemväl tullmedlen, skola, i afseende å deras bebandling, hänföras till 74 eller icke. För att med någon tillförlitlighet kunna bedöma denna fråga, måste man noge akta på innehållet af 70 och 74 SS R.F.,af hvilka den sednare nära sammanhänger med den förra. 70:e :n lyder sålunda: Riksens Ständers valda Bevillningsutskott åligge, att opåmint vid hvarje riksdag uppgifva de all-männa grunderna för den blifvande bevillningensfördelning, hvarefter, och sedan summans belopp: blifvit fastställd, utskottet uppdrages att, med tilllämpning af dessa grunder, författa förslag till be—villningens utgörande. Skolande allt, i den mån det medhinnes, Riksens Ständers plena underställas.n o Med den allmänna bevillningen förstås den, som: Rikets Ständer särskildt vid hvarje riksdag åtaga sig, till fyllande af statsbehofven. Alt i 70:e afses endast denna bevillning, synes mig uppenbart deraf, att S innehåller föreskrift för Bevillningsutskottet att uppgifva grunderna för bevillningens fördelning. Någon sådan fördelning kan nemligen icke komma i fråga vid utgörande af de så kallade extra bevillningarne, ty, om jag icke begagnar utländska varor, undgår jag att deltaga i bevillningen af tullmedel, — begagnar jag mig icke af den allmänna posten, erlägger jag ej heller någon bevillning af postmedel, och anlitar jag icke domstolar eller andra offentliga myndigheter, deltager jag icke uti charte-sigillate-afgiftens utgörande, etc. Det är följaktligen klart, att 70:e SR. F. angär endast, hvad man förstår med den all-männa bevillningen. Öfvergår man nu till den 71:e S, så finner man början deraf lyda så här: Yppar sig skiljaktighet emellan flere af riksstånden om dessa grunder, sätten af deras tillämpning och bevillningens fördelning till utgörande, eller skulle, hvad icke väntas bör, något riksstånd allena söka undandraga sig det deltagande uti den fastställda bevillningssumman, som Bevillningsutskottet föreslagit, då skall hvarje riksstånd, som ändring uti Bevillningsutskottets förslag åstundar, meddela de öfriga sina skäl dertill, samt uppgifvar det sätt, på hvilket en sådan ändring må vinnas, utan att ändamålet förfelasp, etc. Af hvad förut blifvit sagdt inses lätteligen, att denna 71 fortfarande endast handlar om den allmänna bevillningen, serdeles som, På sätt jag ock förut visat, man verkligen kan lagligen undandraga sig deltagande uti utgörande af de extra bevillningarne. Samtliga slagen af bevillningsfrågor hafva imedlertid allt ifrån början af vårt närvarande statsskick eller från år 4809 blifvit behandlade i enlighet med citerade 74 R. Fs, hvartill grunden varit, icke grundlagens lydelse, utan önskan, att alla bevillningsfrågor måtte slutligen af. göras af ett utskott eller förstärkt statsutskott, för vinnande af, enhet i sättet för deras afgörande.