Aftonbladet – 19 augusti 1848, sida 3

.Jsoner på en gång innevarit, och hade dessa sjelfyc I betalt sin förtäring. Svarfyaregesällen Svärd mot hvilken förekommit att han lördagsoch söndagsaftnarne skulle del:agit i de bullersamma uppträdena samt stenkastningarna i Storkyrkobrinken, äfvensom att hafva Jlördagsaf.onen med hotande åtbörder trängt sig på stadsfiskalen De Berg, som i detsamma erhållit ett slag med blodvite nedanför venstra tinningen. Svärd bestred riktigheten af dessa påståenden. Han bade visserligen af nyfikenhet varit ute och åsett folksamlingarna, men alldeles icke deltagit i några oordningar. Sålunda hade han om lördagsaftonen sett huru en folkmassa i Storkyrkobrinken under hurrningar och skrik inslagit fönster i e:t hus derstädes, samt att flere man aflifgardet till häst kom mit häftigt ridande utföre brinken, derunder en häst s upat, men icke iakttagit orsaken dertill, Söndagsafionen bade Svärd, som bor vid Svenska Prestgatan, kommit från ett besök på söder, s:mt på hemvägen tagit in på en krog i Klockgjutaregränden. Då han dsrifrån utgått och tagit vägen uppåt Stadssmedjegatan, hade den derstädes posterade vakten hindrat honom att gå fram, hvarvid en af gardisterna utan ringaste anledning tilldelat honom ett slag i hufvudet så att blodet börjat att flyta, hvarför Svärd, förskräckt häröfver, vändt om och begifvit sig till rakstugan vid Stora Nygatan. Derifrån bade Svard gått uppåt Westerlånggatan till slottiskansliet, i afsigt att gå genom detta hus och hem; men då porten dertill varit stängd, hade han äter gått framåt brinken, då i detsamma en okänd person arresterat honom, hvilken förmodligen fattat misstankar i anseende dertill att Sv rd varit sårad. De Berg hade Svärd aldrig sett och kände honom ej. Serskildt åtspord i anledning af uppgiften inför öfyerståthållareembeset att vid arresteringstillfället en proklamation, skulle blifvit funnen i Svärds ficka, förklarade ban, att detta vore ett fullkomligt misstag, enär det papper man tagit ifrån honom varit ett emellan honom och hans misiare upprättadt kontrakt, hvilket han ännu ej återfått. De till detta förhör inkallade vittnen aflade nu vittneseden, och berättade: Skrifvaren Karell hade sig endast bekant, hurusom, då ban om söndagen kl. 7 gått Myntgatan framåt i ett enskildt ärende, en bättre klädd person, som vittnet erinrade sig vaiit af ordinär vext och haft på sig en mörkbrun paletå, utkom mit från det hus, der källaren Noachs ark är belägen, i sällskap med en blåklädd sjöman, och hade den förstnämnde personen då framtagit ur sin bröstficka ett papper ur hvilket han utdragit tvenne sedlar och tryckt dem i handen på sjömannen, under yurande: Hurra och skrik; men var karl, dertill sjömananen med en skarp blick genmält: ovkarl är jag, hvarefter de åtskiljts. Vittnet bade vid tillfället stält dessa personer så nära, alt vittnet tydligt sett sedlarnes valör, och kunde taga på sin ed, aut den ena sedeln varit en gul 40 rår bankosedel och den andra af Östgötha privatbankssedlar på 3 rdr 16 sk., samt grön till färgen. I öfrigt hade vittn-t inga upplysningar att meddela. M:ll Blomberg, som håller rum åt resande, för hvilket ändamål hon hyrt alla våningarna i huset M 7 vid Stadssmedjegatan, eller samma hus der byggmästaren Broman bor, hade angående oroligheterna ingenting att upplysa. Vittnet hade icke varit ute de båda dagarna, och had2 endast genom sit fönster sett folkmassan utanföre. Vittnet hade baft porten stän;d kl. 6 söndagsefterm., och den hade sedan icke öppnats förr än kl. 8, då kommendanten Devel och vakt begärt att komma in för att anställa undersökningar angående stenar, som skulle blifvit kastade från något fönster; hvilket vittnet för sin del icke hade bemärkt, hvarken från det hus vittnet bebor eller ifrån grannarnes fönster. Viltnet erinrade sig äfven, att man från gatan kort förut ropat: Stäng fönstret edra tusan d—r, annars skjuta vi upp. Sedan visitationen försiggått i alla våningarna, utan att något misstänkt dervid förekommit, hade vakten åter aflägsnat sig. Vittnet hade ingenting vidare sig bekant. Murerigesällen Ljungman, som blifvit anmodad alt tjenstgöra såsom extra polisbetjent, hade söndags eft. m. omkring. kl. 5 varit posterad i vaktkontoret vid Norrbro, och då sett den förut omtalade pojkskaran komma springande och hurrande förbi vaktkontoret, dervid några ibland dem Kastat stenar emot polishuset. Vittnet hade då på befallning rusat ut bland högen, och dervid lyckats gripa en pojke. På aftonen hade vittnet, som varit i sällskap med uppsyningsmännen Kjellman och Hafström, i Storkyrkobrinken sett tunnbindarelärlingen Flur, som haft en lång ernten i handen och varit af starka drycker öfverlastad. Flur hade då blifvit arresterad och afförd till högvakten, samt vid detta tillfälle slagit omkring sig med jerntenen, dervid han lindrigt sårat vittnet i hufvudet, som dervid tappat sin mössa. Sedan Flur i vakten blifvit visiterad och Hafström skolat uppföra honom en trappa högre upp till ett arrestrum, hade Hafström i trappan yttrat: jaså, du har knif,, hvarjemte han beklagat sig att Flur skurit bonom, och hade vittnet då sett, alt Hafström varit blodig om venstra handen. Flur bestridde, att han innehaft knif och de;med sårat Hafström, men medgaf att han vid tillfället varit rusig, samt att han sökt försvara sig med jerntenen. Vaktmästaren Kjellman hade, såsom extra polisbetjent, varit vittne till våldet i Storkyrkobrinken och vid Kastenhof. Under stenkastningen i brinken hade vittnet hört någon ibland folkhopen med hög röst ropa: Här ha vi polis, här ska satan ta dem,, men icke iakttagit hvem som fällt detta yttrande, eller eljest igenkänt någon annan än tilltalade Kleberg, hvilken vittnet sett hafva en sten i handen, utan att observera huruvida han kastat den. Sedermera hade någon i massan ropat: Nu ska vi till Kastenhof,, då folket äfven småningom skingrat sig och dragit af åt norr. Kl. hade då! varit omkring 14 på natten. Söndagsaftonen hade vittnet i Storkyrkobrinken sett tilltalade Flur, och berättade om horom hufvudsakhligen detsamma, som vittnet Ljungman. För öfrigt hade vittnet ingenting att meddela. SKEDE PE NAT ER ES VINT SATAN SANERAS mo a AR ar Will tillsan fhaA 24 ar I I