Aftonbladet – 19 augusti 1848, sida 3

rifvit heting ponchon. Med teknisk skicklighet höll hona ena ändan mot sia venstra höft, och kastade dea sedan öfver sin högra skuldra, låtande andra ändan falla nedåt. Efter en sådan toslett för tillfallet, vid hvilken hennes Junoniska figurs stolta form till det mesta framstod i naturlig full hat, gicx hon ut ur sitt tält. Adeln och folzet hade redan församlat sig i talrik mängd, alla till höst, såsom vanligt. Den lilla gossen, ed ögonen ännu våta, betraktade sig bär som en huivudpersor, och skrattade under strida tårar, utom sig af glädjo att Rosas icke var förlored, och dsssutom mycket glad öfver Oseghams återkomst. Men Rosas var naturligtvis för bonom hufvudgaken. Många redo omkring fram och tillbaka i uppenbar otålighot, och skulla gerna hafva lemnat pletsen, för att rida emot de resande. Men kasiken lemnade ej sjolf sitt tält, och vördnaden bjöd dem tanna i hans närhet, tills husets son anlönde. Orasider syntes Orogham, sittande stolt på sin bäst; och bredvid honom signor Teaia och 1Lorenzo. Fremför dem red Yana Kirym, och bakom dem fem paiagonier eä:om reskamrater, och jemte dem en hop folk af alla åldrar och kön, som trängt sig omkring dem under deras väg genom lägret. Ett gslädjeroo helsade prinsen af huset, som hade åtorkor mit från sin första stora resa långt, långt bort, cch Oreghem, Vala Limi och gamla Rabuti blot en grupp cf omfamnande. . af sin häst, cch stod, jemte Tesa, Välkommen, dödens och icko I C rät; det är engend: locizande, ty våra frekor ackra, och värs män öro lyckliga; msn deta icke din siig. Tre ar skall du bida bär i all sulihet och homta dig efter din långa, länga resa; och när jag under tre nätter genomfavit mill rio, för att underrätta mig om din framtida lol, vill jog säga dig, när du skall resa och hyart du skall ride. Låt taga din peckning af häston der, och t:g sedan det helga kärl, som du