Aftonbladet – 18 augusti 1848, sida 2

Ordföranden. Jag anhåller att ni icke måtte afbryta uppläsningen! Ni får tillfälle att svara sedan I Bauchard (läser:) Vi få tillägga att denna befallning af polisprefekten har tillrättafåtts och att le gardien de la Halle, Lamiret, har på vår anmaning öfverlemnat i våra bänder nämnde befallning, hvars verkställande han fått sig särskildt ålagdt. : När bärarne anländt till prefekturen, tillsade em kapten vid Gardes råpublicaines dem att väpna sig och att gå upp på hallens tak, som är försedt med ledstänger rundtomkring, och hvarifrån man med vapen i hand beherrskar Quai des Orfevres,. — att härifrån gifva akt på dem som skulle kunna: vilja anfalla polisprefekturen, att skjuta på dem; hvad helst de måtte vara — nationalgardister eller andra —; helst det nu mera icke funnes hvarken styrelse eller nationalförsamling,; — att republikanska gardernes patruller, som efterhand återkommo till polishotellet kl. 6 om aftonen, ropade lefve Barbes!, och att sedan man antecknat namnen på männen från Hallen, förafskedades de. Flera vittnen skildra öfverensstämmande det dystra utscendet af polisprefekturen om natten den 45 Maj. Les Montagnards hade förskansat sig der som i en fästning, och vägrade till och med polisens vanliga tjenstemän inträde; de ropade ursinnigt: Lefve Barbes! Lefve Blanqui! Deras hållning var så hotande, att en af hotellets hvardagsfolk yttrar: Jag ville hellre vara med i tio bataljer, än än en gång utstå den ängslan, hvari vi höllos. När man kungjort nationalförsamlingens upplösning och namnen på ledamöterna i den nya provisoriska styrelsen, hvaribland mr Caussidicres var et!, slogo trumslagarne till utryckning. Affallet var pitegligt; och det är gifvet att om upproret segrat, skulle montagnarderna hafva blifvit kärntroppen. Midtunder denna oordning var polisprefekten i i sina rum, qvarhållen der genom en ledvridningv, hvilken likväl icke hindrade honom att samma afton fara till Luxembourgska palatset, dit han blifvit kallad. Vittnena redovisa icke noggrannt för hans förhållande och yttranden under nyssnämnde omständigheter; det tycks icke att han genom sina ord förenat sig med sin lifvakts manifestationer. Enligt ett vittne skall. han vid ett tillfälle gjort dem förebråelser; sjelf förklarar han, att när man förkunnade honom tillsättandet af den nya styrelsen svarade han: Det angår mig icke; stäng portem och släpp ingen in i hotellet! Efter ett vittnesmål skall han ett ögonblick hafva trott på upprorets framgång. När det var fullständigt undertryckt, kommo tre ledamöter af styrelsen och stängde sig inne jemte honom, och han visade sig nu gynnsamt stämd för ordningens sak. Till fulländande af skildringen öfver polisen, under denna förvaltning, måste tilläggas att dess hotell hade blifvit en verklig fabrikför kulor och patroner, hvilken icke upphörde förr än den 435 Maj. En artilleriofficerare vid nationalgardets stab har förklarat, att när han frågade en annan artillerikapten, en af sina bekanta, om man efterkommit en af general Changarnier afgifven begäran om ammunition, fick ban till svar att det icke skett, och att för öfrigt m:r Caussidiere hade 1åtit föra till polishotellet alla de granater, som funnits i Vincennes, så att icke några der vore qvar. Vi kunna icke sluta denna afdelning af vår berättelse utan att nämna, på en representants ord .. (Afbrott!) M:r Fargin-Fayol — Hvem är den angifvaren? (Lifligt sorl.) M:r David (från Angers). Namnet? Namnet! Många röster. Afbryt inte! Till ordningen! M:r Saint-Gaudens. Det är lågt! (Buller.) Bauchard (läser): Vi kunna icke sluta denna afdelning af vår berättelse, utan att nämna, på en representants ord, ett yttrande af m:r Courtrais, som; förefallit oss betecknande: Vi äro icke rätt säkra ppå Caussidiere; men han har gifvit oss sitt ord på att han skall låta oss veta 24 timmar på förphand, när han ärnpar svänga omp. (Sorl. Skratt). Det var först om aftonen den 42, kl. half 41, som m:r Caussidiere verkligen begaf sig till Luxembourgska palatset, för att förklara sig inför verkställande utskottet. Sedan han afträdt, uppstod en rådplägning. Hrr Arago och Marie röstade ensamme för hans häktande; ingenting afgörande beslöts i afseende på honom. Han återvände till polisprefekturen; ban var ännu i tjenst när han dagen derefter visade sig i nationalförsamlingen och i tribunen begärde sitt afsked. Bland de representanter, som spelat en roll der 15 Moj, träffas några med hvilka vi icke anse nödigt att särskildt sysselsätta oss; detär sådana, som befinna sig i rättvisans händer. Vi tala ej heller om två bland våra medledamöter, som besökte hotel de Ville medan upprorsmännen innehade det; deras delaktighet i den dagens missdåd bar icke blifvit visad; de urkunder som angå dem, finnas dessutom ibland undersökningskommitteens handlingar. Men det finnes en representant till hvars förhålJande det varit oss omöjligt att icke återkomma, fastän nationalförsamlingen redan sysselsatt sig dermed. En ny granskning af hans åtgärder har synts oss nödvändig, emedan de ännu icke blifvit fram— ställda i detalj, emedan nya och vigtiga vittnesmål hafva blifvit samlade, sedan :nationalförsamlingen afslog de anklagelser, hvyarom allmänna äklagaremakten begärt tillstånd hos nationalförsamlingen. Denne representant är m:r Louis Blanc. : De facta, som ångå. honom, böra framställas i sitt sammanhang. Den 44 Maj hölls en sammankomst hos honom, i flera timmar, af 43 till 20 personer; detta möte hade blifvit sammankalladt af Barbes, som sjelf deltog deri, M:r Louis Blanc pästär att dervid icke var fråga om morgondagens manifestation. Vittnen, som afhörts af instruktionsdomare, påstå motsatsen. På morgonen den 43 samlades öfver 60 personer hos honom. N När han begaf sig ut, tog han vägen åt trakten af Ractillen. utan att man likväl kan upplysa hvart