Aftonbladet – 18 augusti 1848, sida 2

irifkuscivilisation, i jemförelse med halfvilda naloners. Qvinnornas tillstånd i Patagonien har visserligen å vida en likhet med slafverlet hos många folk på fen europeiska kontinenten, a:t de betraktas som det första och nödvändigaste bland husdjuren, och förrätta allt arbete till mannens beqvämlighet, utsröttar sig om dagen och knappt ha ro om natten. Om qvinnan uppenbarligen herrskar i många länder, och, i motsatts till detta förnedrande slafveri, betraktas som en docka, som skall födas och klädas, och derpå klädas af och Jäggas till sängs, så kan man betrakta qvinnan i Patagonien icke som den herrskande, utan som den verkställande makten. Qvinnani Patagonien klipper .guanakerna: och pinner ullen, uppsöker färgämnen och färgar garnet, räfver eller knyter klädet, broderar garneriogen let importerade linnet eller den hvita kalikonp, -belörjer. matlagningen, städar tälteri: m. m., och gör fessutom allt det; som till. det qvinliga hushållet ch husmoöderns pligter hörer, så snart hon upphunnit den bestämda åldern, hvilken fires.med. stor högtidlighet. Den giftvuxna flickan utropas för mogen att älska, af kasiken jemte ett slags prestinna, och tatueras på åtskilliga delar af sin välbildade kropp, på samma gätt som hos oss flickan, efter slutad skolgång, föres ut i verlden såsom giltvuxen, Kasikens poncho var ett långt fyrkantigt stycke, jex fot bredt och åtta eller nio fot långt, skickligt räfd af fin guanako-ull, på längden försedd med ränder af åtskilliga färger och andra prydnader. De rådande. färgerna i de olika ränderna voro brunt, tödt, mörkgrönt, ljusgrönt, gult och hvitt. Till en öfverraskning för Europeer, sore känna forntidens artstiska former, företedde dekorationerna i sjelfya fänderna, uppenbarligen antika arabesker, I deras Om hvarandra slingrade fyrkanter, som, lånade från grekiska dekorationer, öfvergått till vår tid. Det plagg, som, för att låna tonen at dygdig transätlantisk civilisation, bugtade sina veck närmast kasikens kropp, var ett stycke engelsk eller fransk: eler schweitzisk kaliko, tre alnar långt, likt Bebidas ra ffegäck och ponchon försedt med ett hål för balson. Det plagg, som Englands förvända hyfsning cke tillåter närnas, likasom den dermed ville rigta ippmärksamheten just på hvad det betäcker, utan kallar binexpressibles var på vår kesik i sjelfva vercet onämpbart. Det bestod af en dyrbar sia! af guanakoull, till hande!svärde mellan det finaste meino och ägta, kaschmir, likaledes t llverkadt hemma, af prinsessorna i tältet. Den ofärgade ullen hade sn naturliga färg, — en brytning meilan ljusgrått