Aftonbladet – 10 augusti 1848, sida 2

heder a Ro Jann ligaste frihet och jemnlikhet ; alla fransmän öfver 214 år hade samma politiska rättigheter, voro valberättigade och valbara, kunde inträda i lagstiftande försatolingen och blifva ledamöter i regeriogen. Men de fattiga klasserna märkte genast, att någonting stod i vägen för principens verkliggörelse; lagen gal dem en rätt, som de icke kunde fullständigt begagna sig af; de rikare klasserna besutto en oemotståndlig öfvermakt öfver dem. Ty rikedomen är den kraft, hvarmed man något förmår här i verlden ; den är en ny personlighet, så att den, som har mycken förtnögenhet, har många menniskors kraft; den gifver icke blowu ledighet och förmåga att förleda andra, utan innefattar äfven vilkoret för upplysning, kunskaper och skicklighet. Det land, som börjar med att inrymma det borgerliga samfundet fullständig politisk frihet, innan de sociala missförhållandena äro någorlunda ordnade, gör således antingen de politiska rättigheterna tillj ett blott sken för de fattiga klasserna, eller ock framkallar den kommunismens herrävälde. Redan St. Just hade några obestämda ideer om att något kunde göras i denna rigtnivg. men kom icke längre än till att i konventet dundra emot de rika. Msarat kom med sin egendomliga genialitet till det resultatet, att missförnållandet blott kunde jemnas derigenom, att man högge hufvudet af de rika och plundrade dem; och detta medel gillades af massan. Man förföljde nu icke blott de rika, utan, med fullkomlig konscqvens, alla dem, som utmärkte sig genom hyfsning, belefvenhet, klokhet, aristokraterne, och man kom under skräckregeringen derhän, att bela nationen såg sluskig och plebejisk ut, elter som man — med ett missbruk af ordet — kallade det : demokratisk Men det var också allt hvad man vann. Liksom Faraos sju magra nöt uppslukade de sju fetx,utan att blifva fetare, giljotinerade man de rika och upplysta, utan att sjell blifva vik och upplyst. Om någon tror, att alla måte blilva förmögna när rikedomen fördelas lika på alla, så är en sådan mening lätt att ver derlägga ; oeh: en fransk statsekonam ) bar uträknat, att om inkomsten: af hela Frankrikes nalionalförmögenhet blefre delad, skulle hvar person: ej: få mer än 63 centimer (omkring 221 sk. rgs) dagligen ; och en sådan delning skulle! endast balva den: verkan, att nästan all produktionen afstannade och alla blefve utfottiga.l Det är nogsamt kändt, att reaktionen snärt nträdde, och att: den derefter införda koustiutionen återgatf statsmakten: åt de förmögna klasserna genom: bestämmandet af em icke obetydlig: census för valrätt oel valbarkbet. Menl: känslan för den politiska jemlikhetenhade nu on gång genomträngt hela folket, ocherfarenheten hade nogsamt visat, att denna jemlikhet icke kunde komma till stånd: utan likhet iförmögenhet, Förmögenhetenrsdelning var fördenskaull det åsidosatta, det oprivilegierade folkets ständiga tanke. Ett försök att göra denna tanke till verklighet egde rum under direktoriet 4796; medelst Babeufs sammansvärjning ; den deklaration, som anföraren lät uppslå på gathörnen, då revolten skulle brista ut, ivnehåller. deux dåvarande kommunismens. systemp och fordringar. Det heter 1. ex. i deklarationen ): Årt. 4. Alla arbeten: och : jutningar skola vara gemensamma. Art. 5. Det är förtryck, är den ene sliter ut sig genom. arbete och. saknar alt, medan andra simma i ötverflöb utan att göra något. Art. 6. Iogen kan, utan att begå en förbrytelse, uteslutande tilegna sig jordens eller ipdustriens förmåner. Art. 7. Ielt väl organiseradt samfund bör hvarken finnas rika eHer fattiga. Art. 8. De rika, som icke minskasiu öfverflöd till de beböfvandes förmån, äro folkets fender (d. v. s. skola afrättas). Art. 9; Ingen må genom välstånds förvärfvande beröfva andra de nödiga utvägarne till upplysning ; undervisningen skall: vara hka tillgänglig för allar, o. s. v. . Dean. sista punkten gaf kommunisterna en bård nöt att knäcka, icke derför, att den i verkligheten är oriktig, utan derför, att den stod i strid med sjelfva kommunismen, Manv insåg nemligen väl, att hela den materiella kommunismen eller jemlikbeten i yttre förmåner icke kumde bibehålla sig, så länge skilnad i andeliga gåfvor funpes. Derföre stadgade Iman; aut barnen blott skulle lära läsa, skrifva och räkna sant känna republikens geografi och bistoris, och för att vaka öfver en sådan jemlikhet i upplysning, skulle en sträng republikansk census herrska; man förklarade utvecklingen af konster och vetevskar per skadlig för menskligheten. Men om man än ville hålla på denna barbariska princip, så kunde man icke komma derhän, att alla barn t. ex. lärde sig räkna lika bra, och de mer begåfvade barnen skulle således antingen lära 28 Imindre än de mindre begåfvade, det vill säga: undervisningen kunde icke vara jemlik — ella också måste man uppfinna en machin, hvilken genom tryckning på alla nyfödda barns hufjvuden kunde göra deras anlag lika. I denna Ipunkt råkar kommunismen 1 en så vanveltig Istrid med naturen, med menniskans anlag och TIhela väsende, att den skulle vara alldeles oI förklarlig förutom det ursinniga fikandet efter njutning och hämnd, som beherrskade och I förblindade de lägre klasserna. Rimligtvis me nade icke ens anförarne sjelfva — hur galne tilde än voro — ärligt med sin teori. Icke bättre gick det med den öfriga deler Af ucvefemaeta MM. fp 21 2. Ho ARinskränk