Aftonbladet – 10 augusti 1848, sida 2

DEN SOCIALA FRÅGAN 1: FRANIERIKE. I den af Goldsehmidt i Köpenhamn? utgilna, intressanta månadsrevyen-Nord og Syd förekommer härom följande uppsatts: Många. börja. redan betrakta Europas revolution med ett uttryck såsom ville de fråga, om den icke spart är förbi. De hafva sjellve tröttnat, längta efter lugn, och tro derför, att rörelsen också. måste hafva. tröttnat och fått Just till att lägga sig; men låtom oss alla öfvergifva denna tro! pDet är ingen revolt, utan -n. revolution; en ny tanka, en, ny id bar stigit fram och stirret på menniskorna med sin gåtfulla blick, och nu måste de, Liksom sripna af en trollmaki, följa den dag och natt, iver berg och dal, genom lidelser och faror, uills den väckta, starka längtan är tillfredsställd. Verlden har upplefvat många af detta slags revolutioner, menniskoslägtets hela utveckling har på sådan väg gålt för sig, och vi, sommnu lefva, höra tll de utkorade ellev förbannade slägten, som lefva i em tid af brytning; vi likva de byresgäster, som bo i ett hus just då det skall repazeras. Låtom oss således förjaga all benögenhe! att, likt strutsen, tillsluta ögomen för att re volutionen skall blifva osynlig — till att tolk: händelserna i öfverensstämmelse med våra önskningar och föra en evig strid mot verkligheten. Bättre är alt gå förut med sin tanka och vä förberedda emottaga tidens vexlingar. Det gäller en herrskaremskt, det är en tron som skall störtas. Menpniskorna hafva lega i strid med det andliga förmyndarskapet, mec ridderskapets herradöme, med konungamakten despotism ; de sista skarorna, som hafva öf. verstålt dessa strider, gå nu emot kapitalet Konungamakten har hjelpt till att besegra hi. erarkien och länsväsendet; kapitalet har hjelp till att. besegra konungamakten, och vu skal kapitalet njuta samma lön för sin tjenst. De blef ansedt för ogudaktigt att höja sin han I mot de andliga och ver!dsliga privilegierna, de Iblef kålladt förmätenhet och ursinne att upp träda mot konungamakten; -så kallas det oc på sina ställen att uppträda mot kapitalet, oc ländå skola menniskorna hegå den sistvämnd synden, såväl som de hafva begått förutnämn