Aftonbladet – 7 augusti 1848, sida 2

— Uti Westmanlands läns tidning läses följande: Den s. k. andra Pigmarknaden härstädes förleden söndag var ovanligt talrikt besökt. Öfver torget, och genom den sä kallade Köpmangatan, strömmade en menniskomassa, större än man någonsin vid ett dylikt tillfälle mindes sig hafva sett. Från hufvudstaden hade tvenne ångfartyg ankommit öfverfyllda med passagerare, och derjemte etfrån Thorshälla; det omkringliggande landets allt moge befann sig äfven som vanligt i staden. Muntrationer saknades icke. På salongen i Westerås botell var bal anställd af Stockholmsboerne; dervid det gick serdeles trefligt och ogeneradt will, om man också kan säga att sällskapstonens munterhet var större, än dess finhet. Smårummen bredvid danssalongen voro upptagne af ett parti 1olighetsmakare, äfvenledes från Stockholm, hvilka från fonstren, förmodligen med högvederbörligt tillstånd, gåfvo publikum på torget en liten aftonunderhållning med stort spektakel. Man kunde icke när. mare utfundera föreställningarnes betydelse, men förmodade dock, att det skulle vara någonting imenageriväg; alldenstund större delen af aftonen, en mindre figur på häret liknande en markatts, hängde i ett af fenstren, grinande och harangucrande den nedanför stående publiken af alla krafter, hvilket från dennas sida lika kraftigt besvarades, Afbonddrängarne bombarderad med tuggbussar måste skepnaden slutligen taga sin reträtt igenom fenstret tillbaka. För fullständighetens skull kunna vi icke lemna oanmärkt ett litet efterspel, som något sednare på aftonen uppfördes vid den inom slottsparken härstädes anlagda dansbanan, och detta så mycket mindre, som glädjen var på väg att störas genom offrandet af ett menniskolif. En gesäll hade nemligen i öfvermåttet af sitt glädjerus till den grad förplägat en bonddräng, som syntes vara en obehörig deltagare i nöjet, att den sednare såsom död upptogs och infördes å härvarande lazarett, der han nu åtnjuter läkarevärd och lyckligt öfverstått sin fara för lifvet. Den våldsamme värden lärer vara inmanad i häkte. Besynnerligt vill synas att man aldrig från Humlegården vid Stockholm, der folknöjen som oftast erbjudas allmänbeten, förnimmer uppträden, som detta och många andra af dylik art. Vid härvarande slottspark äro de icke sällsporda — ätminstone bära kämnersrättens protokolier vittne om åtalade slagsmål och andra oredor, som föröfvas vid dansnöjena derstädes. I sammang med hvad här ofvan yttrats: och såsom ett bihang till dagens högtidligheter må nämnas, att en mängd resande; som infunnit sig på denna, för Westeräs märkvärdiga, dag, vägradesinträde å borggården till härvarande slott, men antyddes att de emot en kontant erkänsla af 12 sk. kunde få sin önskan uppfylld. Vi veta väl icke, huruvida detta pris blifvit stipuleradt af slottets ståthållare, och önska icke heller tro det: utan förmoda fast hellre, att ett dylikt ofog, en gäng påpekadt, måtte förebyggas, på det icke hrr lagläsare måtte ur glömskans natt komma att framdiaga en lag, som lärer utfästa ett visst straff för hvar och en, som med skatt och tunga belastar Kongl. Maj:ts och kronans: undersåter. Vid meddelandet af denna artikel ur Westmanlands läns tidning kunne vi ej underlåta att anmärka såsom något karakteristiskt för vårt land, och som troligen skulle väcka en utlännings förvåning, att man ännu bibehåller den gamla benämnivgen pigmarknad; någonling, som, om det ock blott användes på skämt, likväl påminner om slafhandel — alldeles som om pigor köptes och såldes lika med annat marknadsgods. t—— ffrere————