Aftonbladet – 2 augusti 1848, sida 2

——— lände, som till största delen bade sitt uppiof från hennes fader. Hertigen hade varit en stor bästvän. Hans ullblodshästar voro vida berömda, och å!skiliga hade vunnit priset på flera olika platser. Vi begåfvo oss till stallen, vidsträckta byggnader, der de ädla djuren baft hvar och en sitt särskilda rum, Nu bade likväl mellanväggarna lifvit borttagna, så att det var ett ofantligt ångt galleri, som visade sig för våra blickar. Det var fylldt af en otalig mängd sjuksängar, vilka dock för närvarande icke byste några patienter. Ridhuset, med ett högt, konstrikt hvälfdt tak (som dock torde varit lättare alt istadkomma, än det ryktbara på Drottningholm, emedan detta var — af balm), stod likaledes fullt med sjuksängar. Endast i ett mindre rum härstädes lågo några sjuka. Stallbyggnadernas fordna innevånare, de präktiga bästarne, hade dels blifvit tagna till artillerihästar, dels till adjutanters och officerares. En vacker, hvit häst, som begagnats af hertiginnan, hade blifvit skänkt åt den med armden följande skalden H, P. Holst. En del bästar sades vara fördelade till egendomarna På Als. Evdast i ett stall fanno vi ett dussin eller något flere unga, sköna fullblodingar, bvilka, då dörrarne öppnades till deras rum, med kokett nyfikenhet framsträckte sina fina halsar och läto pss beundra den lätta byggnaden af sina former, Mest retande vår nyfikenhet föreföllo o3s berättelserna om en vild jättehingst, SOm det försäkrades ingen kunde tämja och som sednast bitit armen af en karl. Ingen tycktes umedlertid veta hvar den gale hingst befann sig, ehuru alla visste att omtala hans mystiska tillvaro. En vacker, treårig fullbloding hade vi selt, som sades vara son af den vilde. Vi föresatte oss att om möjligt taga rätt på anderdjuret. Det Jyckades oss ändtligen, sedan