Aftonbladet – 2 augusti 1848, sida 2

Det säges att vederbörande, både i Malmö och annorstädes, låtit böra sig för, huru många .usen man, som skulle kunna inqvarteras öfver vintern. MMMM——— — — I gårdagens Posttidning läses, utur ett enskildt bref från Malmö, dat. den 29 Juli: pHär råder fortfarande mycken ovisshet i afseende å den dansk-tyska frågans nuvarande ståndpunkt. — Att underhandlingarne vid högqvarteret äro afbrutna, lärer beklagligen vara sannt ; men man förmodar, att de ännu emellan de respektiva hofven fortsättas. Hvad som är säkert är, att ehuru vapenhvilan den 24 dennes tilländalupit, har man icke ännu bört det någon kollision emellan trupperne egt rum; åtminstone var sådant icke kändt i går afton i Köpenhamn .p Här tros att Konungen om Tisdag afreser till Stockholm, och att Kronprinsen kommer att på denna resa medfölja — Såsom tillägg till hvad i går berättades från Slesvig angående den våldsamma utskrifningen af manskap, meddele vi här utur gårdagens Posttidnving följande berättelse derifrån om tyskarnes förfarande: Enligt bref från Nord-Slesvig husserar fienden utan skonsamhet i landet, och har under den sednare tiden aflagt all moderation; lifsmedel borttagas utan krus; gäss, ankor, höns m. m. hafva på detta sätt alldeles försvunnit; äfven i större och rikare byar finnes ej ett enda sådant husdjur; till en del gäller detta äfven om får. Landets afvel är nästan utrotad. Då tyskarne inqvarteras i en gård, lägga de beslag på eldstäder, grytor, kittlar, pannor, fat, koppar. m. m., så att husmodren icke får behålla något till eget bruk. Till bränsle tages hvad som finnes till hands, äfven redskap och husgerådssaker. Då familjen efter flera dagars ängest och hunger någon gång lyckats förskaffa sig eller i smyg tillaga någon rätt, komma merärdels Preussare i grefvens tid och slå sig ned öfver hela kalaset. I flera socknar, som hållas starkt besatta af fienden, har man ännu icke kunnat berga höet. Den provisoriska regeringen bar i Nordslesvig afsatt många prester, som icke velat bryta sin trohetsed mot Danmarks konung. Redan börjar den indrifva skatter, som eljest aldrig betalas förr än i December. Redan har den utskrifvit en nySlesvigholsteinsk konstituerande församling. Den 29 Juli skulle val hållas, men man hoppades att ingen skulle infinna sig. ——LLA — I anledning af de osanna rykten som utspridts, angående omständigheterne vid baron E. Leijonhufvuds död vid träffningen i Sundeved, bar hr A. J. Afzelius meddelat Snällposten i Malmö intressanta upplysningar, som ådagalägga rätta förhållandet. Vi införe bär Snällpostens innehåll i allt som hufvudsakligen rörer den saken: Bland de svenskar, hvilka ingått som frivilliga i danska armeen, befinner sig äfven notacien A.J. Afzelius, som är känd som vitter författare, och som i Lund och på våra orter har många vänner och bekanta. Hr A., som har deltagit i flera drabbnivgar och som uppehåller sig nu i Köpenhamn, för att taga en för befordran till officer föreskrifven examen, har tillskrifvit oss följande, med be gäran att få samma i tidningen upptaget: Af flera landsmän, med hvilka jag sammanträffat i Köpenhamn, har jag med smärta och harm bört, att frih. E. Leijonhufvuds h:eltedöd omtalas på ett, för hans danska vapenbröder, förklenande sätt. Då jag sjelf mången varm stund haft tillfälle att se med hvilket trofast lugn den tappre landtsoldaten följer sin officer i elden, anser jag mig skyldig mina vapenbröder (hvilka först då, när mullen gömde den allmänt älskade fallnes stoft, lemnade honom i sticket) skyldig sanningen, att med dess egna vapen krossa dessa lömska rygten, hvilka, födda i mörkret, så gerna vilja svärta ned ailt, som icke bär dess egna färger. Nedanstående, med sanningen fullkomligt öfverensståmmande, berättelse om detaljerna vid L:s död, har en frivillig, bataljonrskamrat med den stupade, benäget meddelat mig. Köpenhamn i Juli 41848: A. J. Afzelius. Som Öienvidne til de vesenligste Omstendigheder ved Leijonbufvuds Död, bar jeg troet at skylde hans Landsmend en Beretning om samma, saa fuldstendig, som det staaer i min Magtat give den. Preusserne havde, som bekjendt, den äte Juni bavt til Hensigt at omgaae vor höire Flöiog vilde, om ei Tropperne fra Sönderborg vare komne til i rette Öieblik, med deres didhen sendte betydlige Styrke, neppe havt store Vanskeligheder for Udförelsen af deres Plan. Den blev imidlertid tidsnok opdaget; og det lykkedes efter en lenge vedligeboldt og uvis Kamp, hvor 2den Bataillon netop var stillet yderst paa höire Flöi, omsider at bringe dem til at vige; de forfulgtes derpaa i nordyestlig Retning under en oftere gjentaget gjensidig IId, blandt Andre af 2den Bataillons 3die Compagnie, hvorved Leijonbu:vud var Officeer, og hvortil ogsaajeg. der med Flere var gaaet forud for mit eget (1ste) Compagnie, havde sluttet mig; og jeg saae ham her alt tidligt efter Sedvane gaae ilsomt og dristigt frem med sine Folk, opmuntrende ved Ord, som ved sin hele elskverdige, edle Personlighed. Efter at Forfölgelsen saaledes i nogen Tid var gaaet frem over efte Sundcevedske Gjerder och Diger, kom man endelig ud paa en Landevei, saavidt erindres, omtrent imellem Sandberg og Sattrup, som Preusserne og dernest ogsaa vi sloge ind paa, idet de alt imellem giorde Holdt og fyrede paa os; hvor man da var temmelig udsat for I!den, da der ikke gaves nogen Pikning imod de umiddelbart Foruddragende. Og her var det nu, jeg atter bemerkede Leijonhufyud, idet ban midt under Avanceringen steeg op paa Gjerdet langs med Veiens höirc Side, som for heelt at oversee Fjendens Styrke men neppe havde han ret betraadt det og beve 0 SENSE TR TRETTIO ETTAN NANA TIA Sa NET TE TEESE TEE OA EEE AE Ielände, som till största delen bade sitt upp