Aftonbladet – 26 juli 1848, sida 2

3 PRIMER TP MR RR a KE ne Rn nn ad son af sällskapet föreslog att för ombytes skull ch svenskarne till heder fresta på med en vensk dito. Kung Carl uppstämdes och lär så lyssnande tyskar haft den skakande inveran, att ofvan uppräkvade sånger af kommenjantsembetet genast totaliter förbjödos.n — — När någonting inom publiken existerar, som man af vissa grunder med skäl skulle unna kalla en ordentlig lögnfabrik, så lönar let utan tvifvel mödan, för sjelfva den offentiga moralens skull, att då och då egna denna nygga inrättning några rader, för att alslöja cke blott de enstaka osanningar en sådan farik producerar och utsprider, utan fastmer jelfva det system i det hela, de slags maximer, att vi så må säga, hvarefter den bandlar Så länge lögnerna utgöra föremål endast för ten enskilda nyfikenheten hos en hop syssloösa och depraverade personer, hvilka med en viss rå njutning uppbemta dem för att förtrifva en tråkig stund på andras bekostnad, så är visserligen redan detta ur moralens synpunkt ganska illa. Det är likväl ett mindre ;ndt, i synnerhet som mån ganska väl vet, ut dylika tanklösa personer, ehuru öppna de äro för skandalens intryck och huru mycket de än njuta af förtalet, dock merendels glömma dessa intryck lika hastigt som de insupit dem, och dessutom för det mesta bestå af så ntet betydande subjekter inom samhället, att det kan vara temligen likgiltigt hvad de tycka, änka och säga. Men när den bändelse inträffar, att lögnfabriken, af högre politiska orsaker, med en viss ifver ombhuldas af maktegande och inflytelserika klasser i staten, -— — PF Ö -—mA sm AA tr nn mr a mA — mn MV som genom civilisationens framsteg se sitt egoistiska välde vackla, och nu med begärlighet omfatta äfven de smutsigaste medel för att en tid ännu söka hålla sig uppe; då blir förbållandet vida mera värdt att taga i betraktande, med uppmärksamhet följa, och till sin rätta halt afslöja. Man kan väl kalla det höjden af skandal, då personer, hvilka genom sin påstådda finare bildning och högre samhällsställving vilja gå och gälla för gräddan af natioaen, dock icke sky att i hemlighet förpläga sig med en lektyr. sådan som till exempel Sondagsbladet. Stannade det dock vid blotta läsvingen, så betydde det mindre: det är af gammalt bekant, att många medlemmar af de goda familjerna, många ledamöter af Ja haute volee, i sina biblioteker och boudoirer hafva-skritter af den minst tvetydiga art till enskild förlustelse. Allmänna tänkesättet vet också längesedan huru det bör och skall uppskatta vissa förnäma subjekters moraliska ständpunkt. Men när det går så långt, att de af verkliga, ehuru hemliga, statsskäl omhulda skandalen, då antar saken en så betänklig natur, att den förtjenar ett djupare eftersinnande. När Söndagsbladet utgör en smaklig lektyr för en och annan inom de högre klasserna, så vittnar det blott om dessa personers dåliga smak, och ärett nytt bevis huru litet dessa klasser genom sjelfva sin bildviogs ståndpunkt förtjena hålla sambällets tyglar, såsom de dock om sig sjelfva påstå. Men när de egentligen räcka ut handen efter Söndagsbladet derföre, att de deruti se civilisationen, friheten och framskridandet bekämpade; vär de nicka bifall åt dess skamlösaste artiklar och förorda dem bland sina intime derföre, att de deruti upptäcka smuts och lögner, kastade på personer, som de sjelfva af politiska grunder hata och frukta; då bevittnar sådant, mer än mycket annat, den deplorabla ställning, hvari sådana individer bland de högre klasserna känna sig och hela sin volte stå, när de icke blygas omfatta så usla medel till upprätthbållelse. Hvad de, under nitet för sjelfbeståndet, dock härvid glömma, är emellertid just det, att ingenting säkrare undergräfver dem och bela deras ställning, än då det hinner bli allmänt bekant, att de tagit ingenting mindre än skandalen sjelf i sin sold, och gjort den personifierade osanningen till sin kammartjenare och homme daffaires. fällen ock visat det slags metod Söndagsbladet följt för att ställa sigin hos de lägsta klasserna, nemligen från den stund det alls började få någon metod, således från den gamle välbekante ur-notabilitetens inträde i dess spalter, hvilken, så helt och bållet oskadlig han än gjort sig i alla tänkandes ögon genom sina ständiga omkastningar och den fullkomliga principlöshet, som af goda skäl beröfvat honom allt förtroende i publiken, dock ännu besitter den smula fyndighet, som kan behöfvas för att parra okunnige att gå deras egna förtryckares ärenden. Ögonen skola väl snart nog öppnas läfven på desse; då det icke måste töfva länge ionan den på omdömets vägnar minst begåfvade dock mäktar inse, att importförbud och alltför böga tullar i yttersr band just skada den fattigaste folkdelen oc arbetsklasserna; att fribeten att obehindrad och oantastad af vexalioner få till sitt upp rälle begagna sin arbetsförmåga efter bästa 1ör tånd utgör hufvudvilkoret för den ringaste samhällsmedlems uppkomst lika väl som för den mera bemedlades; samt att ståndoch klass-systemets utrotande ur representationen är det oundgängligaste af allt för sjelfva det nu mest tryckta folletz mäilishet att vinna nAlisck sxavisa och