Aftonbladet – 26 juli 1848, sida 2

For Officerer höie Og for dens Endermänd Vor sidste Bön vi föie, Til Gud i Himmelen. Han måtte Dem velsigne Og så bevare vel, Vor fälleds Sag Han signe Og giv os Seir og Held. (Underskrifvet: Lars Rasmussen, jemte 144 bönter.) Jag vill här tillägga, att våra soldater allmänt tycka att danskan går bra an, bara den icke vore så illa stafvad i skrift. Dessa många dubbel-a göra dem stort besvär. Sådana små demonstrationer stämma illa öfverens med den grundliga Börsenhallare,, som nyss gjorde sin rund öfver Tyskland, om att det kommit till en sådan brytning emellan svenskar och danskar på Fyen, att 200 man fallit å ömse sidor,. Den gången voro de goda tyskarne mer än illa underrättade. Eljest försöka de på alla upptänkliga sätt att skaffa sig under: ättelser härifrån, och det vill synas som det skulle ha blifvit en ordentlig industrigren att lefva på den kära Michels lättrogenhet och att fabricera falska notiser.p Brefskrifveren meddelar äfven följande anekdot från Slesvig: Helsa för roskull våra vänner med den notisen, att Kung Carl den unga hjelte är förbjuden att sjungas i — Slesvig-Holstein. Detta lår ha tillgått sålunda, att en afton några fångna danska officerare och läkare i ett privat rum sysselsatte sig med att fördrifva sin långdragna tid medelst att sjunga sina nationalsånger: Danmark, dejligst Vang og Vänge o h )Det er et yndigt Land, m, m., då någon af sällskapet föreslog att för ombytes skull och svenskarne till heder fresta på med en svensk dito. Kung Carl uppstämdes och lär på lyssnande tyskar haft den skakande inverkan, att ofvan uppräkvade sånger af kommendantsembetet genast totaliter förbjödos.n