Aftonbladet – 22 juli 1848, sida 3

Article Image
ensamt stifta lagar till sin fördel. Återigen skulle tjenstemannaintresset vinna för stora fördelar, torde det ingalunda blifva lyckligare, -ty penningearisto-, krati i förening med tjenstemannabyråkrati vore ef-, ter min tanka långt farligare än hvad man kallar adelsaristokrati och hierarki. Derföre är min åsigt. i saken hvad principen angår, att det gör mig nästan lika, hvad benämning. den hafver, blott 3:ne. serskilda hufvudgrunder iakttagas och dessa äro: 4:0 förmögenhet eller jordegendoms värde, 2:0 beskattning, 3:0 personlighet; ty alla dessa äro de e-! gentliga hufvudgrunder på hvilka en representation bör byggas, och äro dessutom de egentliga beståndsdelarne af hvilka samhället består. Och hvarföre skulle icke dessa äfven varda hufvudgrunden för en representation? och min tro är den, att innan den tillbörligt iakttages, icke någon förändring kan åstadkommas till allmän båtnad och belåtenhet. Då nu fråga icke kan förekomma om afslag å den Kongl. propositonen, vill jag derutinnan icke intränga med några vidare anmärkningar, hvartill flera skä! skulle kunna förefinnas, emedan denna granskning tillkommer kommande Ständer. Men då bondeståndet tycks vilja fatta ett beslut såsom sin gemensamma tanka, måste jag erkänna att, cm man möjligen kunde förutse genomförandet af Bengt Gudmundssons förslag, detta vore att önska. Bland de många som här uppstått har jag få-: stat min uppmärksamhet vid ständsbrodren Sah!ströms, hvilken frågar: Vore det välbetänkt att så helt och hållet uttala sin förkastelsedom öfver förslaget. Ehuru här blifvit åtskill:ga anmärkningar gjorda syftande till afslag vid en annan riksdag, kan väl detta icke innebära en fullkomlig förkastelsedom. Jag kan dessutom nu icke vara så lycklig som vännen Sahlström, att uti en så försonande anda i detta fallet prisa de nya regeringledamöter ne, emedan jag uti detta förslag väl finner den vackra principen samfalda val, men hur är den; tillämpad för det egentiiga folket? Jo dn är så villämpad, att den förmögnare jemte tjenstemannen. äro och komma att utgöra en bufvudklass, och det. synes mig som saten derigenom skulle förvandlas: till ett fideikommiss och dess tjenstemän blifva fog-. dar derpå. Det förefaller mig dessutom vara bee synnerligt, att den värda ledamoten, ehuru medlem af så väl representationskommitteen, som äfven reformsällskapet; icke kunnat hinna öfvertyga sig om hela folkets enhälliga önskan, då icke al lenast förut utan äfven sedan regeringens förslag ankom, en mängd petitioner, deputationer m. m, framlades, och som den värde ståndsbrodren sjelf i ett sammanträde i reformsällskapet då sade sig veta att detta är folkets önskan. Allt d tta öfver-) tygar mig att ståedsbrodren Sahlström är mycket mera ömsinnad mot vederbörande än hvad jag min-: nes förhållandet var emot de sist afgångne regeringsledamöter, hvilka ganska skarpt tilltygsdes för sina tillgöranden i representationsfrågan, som föregafs vara hufvudskälet för deras entle!ligande. Jag tilltror ej mig kunna afgöra hvarifrån denna hans bevekelsegrund, som mig synes så olika, här-; flyter. I Vfphraim Larsson från Elfsborgs län, skriftligen: ! Det ämne, som vi nu förchafva, är af grann!aga natur, just derför, att fråga icke är att fatte något beslut, emedan det i det bela är fa-tadt; så vidt för närvarande ske kan, fordras varsamhet för, att icke synas vilja utöfva inflytande på kommande ständer. Hvad vi yttra hvarken löser eller bin-j der, och då sålunda ingen ansvarighet hvilar på oss för hvad vi i dag yttra, synes mig, som borde våra yttranden vara så mycket varsammare öfvervägda. Den kongl. propositionen hafva vi ala erhållit och förmodligen de flesta läst; men huru mänga äro de, som kunna säga att de verkligen studerat densamma, jemfört och öfvervägt alla dess! paragrafers mening, både med hvarandra och med! det nuvarande? Nägot sädant kan icke begäras förr än nationen haft tillfälle, att länge i lugn icke) blott läsa, utan diskutera. Således ehvad jag än skulle i närvarande stund kunna anse mig hafva att invända emot en och annan punkt, sådan jag hunnit uppfatta den, anser jag mig dock icke böra fälla något bestämt omdö-! me. Imedlertid äro i det kongl. förslaget åtstilli ga grundsatser erkända, hv:lkas erkännande vi för några månader sedan knappast vågade hoppas; och om nästa ständer än skule förkasta det hvilande, förslaget, så kan man dock glädja sig m-d den till-; försigten, . att ingen återgång i de punkterna är att befara. Åtskilligt af det som jag hört månge af oss stöta sig på, befinnes verkligen vid närmare betraktande icke vara så farligt, som det först såg ut; men ändock återstå utan tvifvel punkter, d:m man äfven efter mognaste öfvervägande nödgas fortfarande anse oriktiga. i Detta har säkerligen kommit deraf, att regeringen önskat hvad man kallar jemka, och för att göra förslaget smakligare för en, intaga sådant som stöter en annan; mycket kan ock komma af en alltför brådskande och illa vald uppsättning. Då jag således yttrat några ord om det intryck, som förslaget till en början gjort på mig, vill jag icke ingå i något detaljeradt påpekande af brister eller förtjenster uti serskilde paragrafer. Detia blifver våra närmare efterträdares omsorg. Måtte under tiden de som föra diskussionen inför all-, mänheten, samt a!la de som komma att arbeta med frågans utredning. bebandla henne med lugn och samvetsgrannhet! Detta är en högst vigtig önskan; för öfrigt förenar jag migi medbrodrens Sablströms anförande.n Eric Månsson från Blekinge, skriftligen: vÖfvertygad att det skulle vara ett af da sorgligaste ögonblick för enhvar af oss, mine bröder, om vi äfven efter denna riksdag skulle nödgas frambära till Sverges allmoge den sorgetidningsn, att svenska folket icke kan emotse en snar och tillfredsställande reform af nationalrepresentationen, utan skall fortfara att se siit ombudsmannaskap öfverlemnadt ät splittrade intressen och eviga strider, under former, som göra all tanks på endrägt och mogen pröfning omöjliga, kan jag ej föreställa) mig, att någon enda af oss i detta ögonblick kan; förneka sin pligt, att med alla de medel vär grundlag oss bevarat, närma oss målet för hela natioDYER SIERRA EES STA NATET REN OA SNETT IAEA oa: Och baronen kommer till middag om söndag? fråsada dan unes ladvn

22 juli 1848, sida 3

Thumbnail