Aftonbladet – 21 juli 1848, sida 3

ring med någon olycklig, för hvilken hon kände en sympathi, ... och som för ögonblicket förglömde Ssumes Varning. I veten hvad jig monar? Hår buliade någon på dörren, och Robert inträdde med en högljad vänlig helsalng. Jag kommer för att som hastigast se till mina reskamrater i deras nya bo och önska dem god natt,, sada han till de tre nyligen anlända främlingarna. Jag har nu följt min syster hem, och stalnar i natt på Hotel Faroux, för att i morgon bittida träffa en person i en effår. Det är visserligen en he!gdag, men ingen engelsk. Hens reskamrater besvarade ynglingens handtryckving. Han drack i a!l skyndsamhet en kopp thå, och frågade, om han på något sätt kunda vara dem till tjänst, så vore han färdig att egna dem en del al den följande degen. Vännerna botygade sin tacksamhet med samma bjertlighet, hvarmed tillbudet hade skett. Robert gick derpå afside: med Hinango, ech underrittade honom, under kvilten mesk Dolores hade blifvit presznterad för hans tönt, och bad honom, i händelse något sadss om henne, att näm nm henne på sådant sött, att hen bibehöll kernes incognito. Hinango tycktes öfverraskad af den skicklighet och sorgfällighet, hvarmed Robert hade förbå!lit sig I denna affir, och försäkrade horom om ejtt uppriktiga bifall. Yoglipgen tog derpå afsked och. gick. Art han förlofyad mel —? frågade kspton Finngren, när Waiker lemzade rummet. Med det unga fruntimret menar ni, som åtföljde hans syster om bord i Buenos Ayres?, afbröt Hijango hastigt med en förstulen blick, i anseende till hr Fitzs närvaro, till hvilken ban vällcke hyste det minsta misstrosude, men hvars lättston!g bet han kände. Jsg tror icke, hr kaptens, tillade han, Roberts h erta synes ännu icke uälladt al känekens elektriska stråle. Det är en aktnirgsvärd yngling sade keptecen. Det är han, så vidt jag känner konom, och af naturen och lyckan begåfvad ned allt, fom bör göra