Aftonbladet – 21 juli 1848, sida 3

lyckats uppfatta allt. Han har bland annat äfven talat om konsumenter. I anledoing deraf tager jag mig friheten fråga honom, om han gjort sig fulls:ändig reda för hvad med ordet konsument förr stås, och om någon klass af medborgare finnes, som kan kallas konsument utan att tillika vara producent, då jag dock derifrån undantager för det första alla fattighjon och för det andra den kapitalist, som blott lefver af sin ränta. Jag får till honom hemställa, huruvida icke näringsidkare i allmänhet samt jordbrukare, hvilka i sig innefatta det öfvervägande antalet producenter, tillika äro konsumenter; ty de kunna ju icke kläda och föda sig för intet. Så måste man t. ex. anse klädesproducenterna i Norrköping jemväl vara konsumenter. Jag tror således att det icke är rätt att tala om producenter å ena sidan och konsumenter å den andra, ty de ingå i hvarandra, och man kan icke tänka sig dem särskilde. Jag vill icke längre: förlänga diskussionen, utan önskar att vi ju förr desto heldre måste skrida till votering. Hr RIBBING: Det torde icke löna mödan att här ingå i någon definition af orden konsumenter och producenter, eller utredning af de begrepp man dervid vanligen fäster, men i afseende å klädesfabrikationen får jag säga, att om hr Printzensköld jemnför antalet af klädesväfrarne med summan af öfrige invånare i riket, män, qvinnor och barn, som behöfva kläder men icke fabricera kläde, så torde han förstå hvad jag menat med skillnaden mellan producenter och konsumenter. Genom härefter anställd votering, som utföll med 68 röster mot 28, beslöts att oberäknadi de för särskild pröfoing undantagna artiklarne, 4845 års tulltaxa skulle fortfera att vara gällande. Derefter skreds till diskussion öfver nämnde artiklar. (Forts. följer.) — Bondeståndets öfverläggning vid föredragningen af Konstitutionsutskottets memorial till Rikets Ständer, angående Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse med förslag till ny riksGngsordning:, Jenin den 9 Juni 4848. (4 (Forts. från måndagsbl.) Nils Andersson från Skåne, skriftligen: Öfvertygad att detta riksstånd inser och erkänner sin dyrbara pligt, att på sitt sätt söka befordra den lyckliga lösningen af svenska folkets för närvarande tid vigtigaste samhällsfråga, anser jag mig under den allmänna otillfredss:ällelsen öfver regeringens afgifna, i så många hänseenden misslyckade förslag och harmen öfver att allmogens rätt blifvit inom utskottet sä illa bevakad, likväl hysa det hopp, att med den rätt grundlagen i 56 r:geringsformen ät rikets ständer bevarat, vi skola lyckas att genom enighet och ibärdighet besegra den, såsom mig sy nes, temligen påtagliga planen, att äfven vid denna riksdag alldeles tillintetgöra möjligheten att få ett antagligt förslag hvilande. Jag inser ganska väl, att då utskottet gifvit sitt tillstyrkande af den kongl. propositionen, oaktadt den allmänna öfyertygelsen om förslagets olämplighet, det ändock blifver hvilande. Men jag yrkar att derjemte äfven andra förslag må kunna hvila, för att af nästkommande rikets ständer afgöras; och som jag icke heller kan instämma med utsk:s majoritet, i fråga om det af den föreslegna, på klassval grundade, förslag, förenar jag mig med dem som yrkat att detta stånd må vidhålla det redan vid 1840 års riksdag såsom bondeständets gemensamma tankar antagna, af medbrodren Bengt Gudmundsson afgifna förslag, med de förändringar som han i sin vid betänkandet bifogade reservation föreslagit. Det förslaget hvilar på de hufvudgrunder, som i allmänhet visat sig omfattade af reformsällskapernas majoritet i alla landsorter; det närmar sig till den norska representationsformen, under det att valrätten utsträckes på ett rättvist sätt till alla de samhällsmedlemmar, som deltaga i statens bördor och således hafva anspråk att deltaga i val till de ombud, som skola utöfva folkets beskattningsrätt; det lemnar såväl landets som städernas befolkning vida större inflytande på valen, än de enligt de öfriga hittills kända förslag skulle kunna erhålla ; det förutsätter icke ett större antal representanter, än som är behöfligt och som kan förenas med folkets råd och vilkor. Det lemnar slutligen, genom valförsamlingarnes antal, en lättnad i valsättet, en bekantskap med menighetsoch lo-. kalförhållanden som betryggas, om å ena sidan finnes sakkunskap och å andra sidan förtjent förtroende. Jag kan ej föreställa mig att det icke slutligen skall vinna allmänt bifall, äfven af de stånd och: klasser, som ännu tro sig kunna emot allmänna tänkesättet strida för enskilta företrädesrättigheter, emedan det är så följdriktigt grundadt på rättsprincipens och med våra inre förhållanden öfverensstämmande sedvanor, alt dess företräde icke länge kan misskännas. Af alla dessa skäl hoppas jag att detta stånd icke skall tveka att förklara detsamma utgöra sina gemensämma tanker, och jag ansluter mig således till dem som föreslagit: att Bondeståndet, med biträdande af det som uttalats i medbrodren Bengt Gudmundssons i utsk:s utl. bifogade reservation, måtte såsom sina gemensamma tankar förklara det förslag till vallag och förändringar i Regeringsformen samt Tryckfrihetsförordningen, jerate den nya serskilda i Regeringsformen, som Bengt Gudmundsson, i enlighet med nämnde reservation afgifvit, och hvilka således till Konstitutionsutskottet bör hänvisas. Stockholm den 9 Juni 4848. Anders Olsson från Jemtland: Uti detta ämne är under öfverläggningen så mycket taladt och skrifvet, att jag inskränker mig att, med ogillande af utskottets memo:ial, instämma i brodren Bengt Gudmundssons reservation. Pehr Pålsson från Skåne: När man nu ändtligen är kommen så långt, att regeringen till rikets ständers pröfning öfverlemnat förslag till representationens ombildning, är detta förslag sådant, att Konstitutionsutskottet väl förklarat sig detsamma icke obetingadt kunna antaga, men af undersåtlig vördnad bemställt, att förslaget måtte till nästa riksdag förblifyva hvilande. På sådant sätt hade utskottet icke bordt gå till väga, utan hade det, efter mitt omdöme, ålegat utskottet att föreslå sädana ändringar, som utskottet ansett afnöden. Enligt förslaget synes mig som Bondeståndet, i stället för att det nu utgör en fjerdedel af nationalrepresentationen, endast komme att bestå af en sjettedel, Jag kan således icke gilla utskottets memorial jun yrkar återremiss, samt antagande af Bengt Gudmundssons förslag till grundlagsenlig bebandling, Ola Månsson från Skåne: Under diskussioner öfver konstitutionsutskottets memorial i anledning At TANT ÅT må dt FR Ill mRtiAnnkAnRKA