Aftonbladet – 21 juli 1848, sida 3

ståndet icke är böjdt att detsamma antaga, och att det är hvarje representants icke allenast rätlighet, utan äfven pligt, att utictt så vigtigt ämne, som det ifrågavarande, yttra sina tankar, går jag nu att säga min mening. Jag ämnar dervid icke ingå i detalj, utan endast hålla mig till förslaget i allmänhet och grunderna för detsamma. Att ett förändradt representationssätt är af behofvet påkalladt, derom äro icke meningarne delade. Att ståndsindelningen är olämplig och förorsakar tidsutdrägt och långsamhet i ärendernas behandling samt föga verkar till vinnande af ändamålet, helst hvarje stånd söker förfäkta sina enskilda interessen, har länge varit insedt och erkändt. Men huru och på hvad sätt denna förändring skall tillvägabringas, detta är ett svårare problem att lösa, och dertill tarfvas mer än att blott säga det en förändring är af behof. Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag innehåller väl mycket, som är af väsendtlig nytta — jag menar den sjelfskrifna representationsrättens bortskaffande, ståndsindelningens försvinnande samt antagande af samfälda val. Men då man närmare skärskådar valrättigheten och valbarheten, fruktar jag, såsom en reservant, br Billström, uttryckt sig, alt hvad man gifver med ena handen, tager man igen med den andra, och det med procent. Genom förslaget komma förmözenheten och embetsmännen hufvudsakligen att tillsätta representanterna, och dessa blifva uteslutande löntagare, som således komma att på en gång taga lön och beskatta folket. Att följden af förslaget blir sådant, är min öfvertygelse. En föregående talare har anmärkt, att valrättigheten rättvisast komme att utöfvas om den beräknades efter de skattebidrag hvar och en tillstaten erlägger. Så tror äfven jag, och om endast valrättigheten ligger i folkets händer, kan det vara likgiltigt hvilka utses till representanter, Jag skulle under sådane förhållanden icke draga i betärkande, att rösta på en adelsman, en prest eller en bonde, såvida de annars besute de egenskaper, som för en representant äro erforderliga). Eburu jag visserligen gerna skulle önska, att återremiss komme att ega rum, tror jag likväl, att detta icke låter sig göra.n Eric Carlsson från Stockholms län instämde. Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län: För min del förefaller det ifrågavarande representationsförslaget mig ganska betänkligt att antaga. Jag är icke mäktig att bedöma den föreslagna valordningens halt, med afseende å de klasser, som skola välja sina riksdagsmän dels genom medelbara och dels genom omedelbara val; ty de äro alltför mycket invecklade. Valbarheten till första kammaren är deremot lätt nog att inse, emedan den länge förbatade sjelfskrifvenheten der ligger i öppen dag. Detta, i förening med dessa ledamöters qvarblifvande på den anvisade platsen vid :3:ne efter hvarandra följande riksdagar, utan afseende å deras förmåga som representanter att kunna uföfva folkets angelägenheter, äfvensom ordningen för irendernas behandling i samma kammare, gör förslaget, efter mitt förmenande, oantagligt hos nästkommande ständer. Utan att vidare ingå i pröfning af förslaget, vik jag sluta mig till Bengt Gudmundssons afgifna reservalion i utskottet, den mig synes, uti sin enkla detaljerade uppfattning, hafva stort företräde fram; för den kong! propositionen., ) ) Hvad angick formen för förslagets behandling, yttrade Ola Månsson sig vara af olikatanka med de öfrige. Han trodde, att blott konstitutionsutskottets yttranden och enskilda motioner till grundlagsförändringar, men ej den konpgl propositionen, kunde efter 56 regeringsformen behandlas. Han var alltså bland dem, som, lika med sckreteraren och talmannen, lära anse de i denna och 2 mom. befintlige orden: eller utlåter sig utskottet med tileller afstyrkande å en af konungen i lika ändamål gjord proposition vara tryckfel. Red:s anm.