Aftonbladet – 18 juli 1848, sida 3

Å a I gällande och äfven få de liberala åsigterne afklip; ite, men jag fär dervid anmärka att deua vore.i imin tanke så mycket origtigare, som jag förestälHer mig att äfven ibland de s. k, probhibitiva eller Ikonservativa, hvilkendera benämningen man vil begagna, finnas de, som önska föränd:ingar i nuvaIrande tul:taxan, och det vore efter dennas antaIgande för dem omöjligt att få sina åsigter gällande. Det är på dessa grunder, som jag måste förena mig med frih. Raab i afseende ä de åsigter han uttryckt rörande behandlingen: af det:a ämne. I hänseende till de alimänna åsigterna har jag icke hört något skäl, som jag anser af vigt att genmäla, mer än det att kopjunkturen nu icke skall vera passande för att göra en så betyd:g hedsättning i afgifterna, som den af utskottet föreslagit na af vissa anses vara. Jag vill visserligen icke bestrids3, att om verkligen så stora eller så starka nedsättringar varit föreslagna, att deraf kunde befaras någon öfversvämning af främmande varor; konjunkturen icke nu vore den rätta att på det sättet gå tillväga; men för min del finner jag de nedsättningar, som äro föreslagna, icke vara af den natur, att man deraf kunde riskera något för ins dustrien, 1y:jag anser det bott såsom en öfvergäng till återgång från det prohibitiva tullsystemet, som så länge varit gällande; och när man betänker att 23 procent i allmänhet här blifvit bestämdt såsom skyddstull, så : behöfver than icke mycket fundera på saken för att finna, att skyddet är alldeles till? Iräckligt. Dessutom lärer den nuvarande konjunkturen visserligen kunna åberopas såsom skäl för vissa saker, synnerligen för öfverflödsoch modesaker, som icke af den större allmänheten förbru kas och som endast köpas af de rike. Tror man att det är nödvändigt att å dem bibehälla den höga tullen, och anser man farligt att nedsätta den; så må man göra det; jag för min del gör det icke. Men det finnes här en annan artikel, som är lifsförnödenheter. Jag skulle tro, att konjunkturer alldeles icke är emot dessa, utan tvärtom, ty man må väl icke påstå, att vi-skola blifva öfversvämmade: med mat derför, att verlden är i rörelse och man hotar med krig och örlig, emedan sådana väl behöfvas och förbrukas företrädesvis i alla de länder, som blifva skådeplatsen för dessa händelser. Här äro flere talare, som veta att det icke kan tillverkas tillråckligt irom landet af många förnödenhetsartiklar, och det har vid flere riksdagar varit medgifvet af sjelfva fabriksint:esset, af klädesfabrikörer och fl:re. Det är ganska bekant; att om vi icke här skulle införa mera kläde än som tillverkas af våra fabrikanter, så skulle vi icke kunna kläda oss, utan till hälften komma i natuvtillslånd. Jag anser det derföre vara eo: gifven sak, att det som icke i tiliräcklig mängd tillverkas vid våra fabriker, nödvändigt skall importeras. : Jag har samma erfarenhet som frib. Raab. att i hvilken stad man kommer, så ser man utländskt kläde, hsilket är någon gång bättre, än det inhemska och någon gång sämre. Af födoämnen veta vi att här införas åtskilliga sorter, och man kan väl icke anse tjenligt att låta folket svälta; således måste dessa artiklar komma io för att fylla hvad som brister. Jag kan icke begripa, då man noga eftersinnar dessa sanningar, huru man kan-vilja sätta sig emot att sådane saker skola komma in. Ar man då mera belåten att de inkomma -tullförsnillade och lurendrejade, än att de komma in på laglig väg. Det är en anocan:sak,: men jag kan likväl icke inse nägra skäl för en sådam princip, hva:ken i moraliskt eller i något annat hänseende. Ar det rätt att tvinga folket att begå lagbrott, hvilket är den ovilkorliga följden af det prohibitiva systemet? När jag besinnar dessa förhållanden; så är det för mig omöjligt, satt lägga mitt ja: till en åtgård, hvarigenom jag skulle blifva en orsak till demoralisationens och strafllöshetens tilltagande. Jag vågar ej nämna, men af historien vet jag följderne af sådana saker. Man anför såsom ett bevekande skäl för att antaga den növarande tulltaxan, att det står i konungens makt att ändra den och att sätta ned tullen: Detta är ganska klokt sagdt, för att locka oss med; men vill man inbilla sig att regeringen skulie vilja frångå och ändra de beslut, som rikets ständer fatta? Jag tror att regeringen anser sig endast i nödfall böra göra det, och jag tror icke att det är rätt al rikets ständer, att med flit sätta regeringen på den punkten. Skulle man likväl. upprigtigt vilja taga detta såsom grundsats,så borde man ochså öppet säga: Vi anse den af utskottet i enlighet med Kongl. Maj:ts nåd. proposition föreslagna tulltaxa vara nyttig; om icke kopjunkturen nu vore otjenlign, och då borde man äfven bestämdt uttrycka sin önskan,. att när denna konjunktur upphör, Kaöngl. Maj:t ville nedsätta tullen i likbet med hvad Kongl Maj; t föreslagit. Då vore det rent spel. Dårvisste regeringer rikets ständers önskan; men sådant har man icke å andra sidan föreslagit, och jag: tror. icke att man låter beqväma sig dertill. Mån bar här sagt, att det icke finnes någon vara, som icke varit tullförsnillad eler lurendrejad. Jag vill icke disputera? det förra och icke heller I det sednare, ty jag vet det icke; men hvad har orsaken. varit: till dessa tullförsnillningar? Orsaken bar varit den, att det varit för höga tullar; detta har: föranledt till försnillning och lurendrejeri, och kommer alltid att göra det; ty ingen Jurendrejare eller tullförsnillare lärer : vilja : underkasta sig den Idermed förenade risk, utan att han bar någon betydligare vinst. När man nu känner tullafgiterna, så är det icke svårt att bestämma hvilka af dem som äro nog stora att gifva premiceråt lurendrejare. Jag tror icke att de tullar, som nu äro föreslagna, äro egnade att förekomma lurendrej eri, men jeg begär också icke alt man på en gäng Iskall nedsätta tullen, så att fabriksidkatne skulle Tblifva rädde för följderna deraf. Jag begär blött, att man måtte beträda den väg, som jag för mir del anser vara den rätta, nemligen att man så småningom bör nedsätta tullarne och sålunda framgå på den vägen som leder till den fria handeln och näringarnes upphjelpande.. Vill man icke gå denna väg, så kommer man icke någonstädes, och min begäran och önskan är endast, att. vi någon gång måtte komma på den vägen, så att vi icke komma att stå der vi stå eller också gå tillbaka, Gör man.sig något reda för det tyång, som existerat i det ena seklet efter det andra, och som ännu: qvarstår, så är det verkligen. beklagligt att se. Hvarpå grundar sig:då det: prohibitiva syste. met? Det hvilar ickeFpå. någon, kristlig grund, det lär säkert; utan för det mesta.derpå, alt dess: förs