PI SME 3 hag —— — — Dö unga männerha sågo efter honom och sedan på hvarandra, beto sig i läpparna; för att hämma stt gepskratt, och återtögo det afbrutna samtalets tråd, som ont ivgentiög både stört dem. Negern väntade sin bärarelön, och vågade omsider derom påminna. Vi vilja åtaga oss liqvidenv, yttrade m:r Doubly till sina kamrater voch gifva gäs en kredit för någta skillingar.o Och derpåbetolte han hegern, som tackade doch gick? Måltiden var slutad, och hvar och en gick till sitt rum, sedan de först öfverenskommit hvem som skulle hafva vakten de två följande dagarna, en helgdag och en söndag; då, enligt gammalt bruk, en af dem måste vakta huset. Vakten föll på mr Doubly, som dessutom önskade vara hemma, och sysselsätta sig med musik och lektyr. En gåsunge flög öfver sunnanskog. Och bem som en gåse så stolt han drog, Tralala! tralala! tralala sjöng en ung man med klar röst, medan han i litt rum beredde sig på en promenad i aftonsvalkan. Och huru de Böllo gaffeln vid mat Och huru de gingo på gaten i prat, Han reden lärt sig att härma., instämde m:r Poubl!y lika )judligt, och, fattande sin guitarr, preludierade han, sjöng och ackompagnerade sig, som om han varit ersim i huset. ; Medan detta tilldrog sig på Alfendega-gatan, hade den verkl!ge gentlemennens vagn från Bota Fogo nästan tillryggalagt balfva vägen hem, eller hade rulst genom Ourivas-gatan, hvsrest han stidnade vid. den förenämnda boden.; En liten tjock koppärrig afkomling af Vasco di Gama fprang till vagnsdörren, och helsade sin ga: le bekante m:r Thomgonp. Den sednare hade under tiden funderat, att det skulle vara bäst för honom, tiil följ! af bansfsärskilda plan, att ingvartera den unge fästmannen långt som möjligt från hans landthus i Bota Fogo, och han stadnade i beslutet att hyra åt honom den nyssnämnda villan, hvars belägenhet -var lika förtjusande som respektabel, hvilket sednare naturligtvis ver det första som måste tagas i öfvervägande. (Forts. fö jer.) So a