Aftonbladet – 18 juli 1848, sida 3

ss SNARARE rr SNORRES NR RARE n ERS RSA SER RA An En af negrerna sprang i ögonblicket utför träpporne, och efter några ögonblick infann sig en gentleman i resdrägt, åtföljd af. en neger, som bar hans nattsäck,: jemte. hans parasoll och hattask:. Gentlemannen hade olyckligtvis icke funnit någon engelsk poriklapp på dörren, hvarmed bön, enligt engelsk sed, kunde göra ett dussin häftiga slag ien hest. Han hade imedlertid med förvånande själsnärvaro förstått ått bjelpa sig, derigecom att. han med handtaget af sin parasoll gjorde de förutnämnda brukliga Jjudliga slagen, enligt sin ranvgs kraf. År mer Francis Rossbruck hemma? frågade gentlemannen på bruten engelska, klifvande fram till bordet med. en föraktlig blick på det unga sällskapet. f SNej! svarade mr: Doubly. Hvyad önskar ni? Är någon af hans kompanjoner hemma? frågade främlingen dragande bättre på sig sina patenthanäskar och nedtryckande dem emellan fingrarna.n bNej! var åter svaret, och alla ögon. hvilade på gentlemannen, der han stod i en mackintosh-öfver-rock; zom då för tiden var högsta modet, men med sin kautsjufodring ytterst varm för gentlemannen, emedan han råkade vara i Brasilien: J8g är m:r William Rossbräck, och ämnar stanna här! sade den sednare, bekikande från bufvud till fot det unga sällskapet i deras hvita jackor och råckar, hvilka alla måste vara bokhållare, då ingen anmälte sig som kompanjon ibland dem. Abd-el-Kader!, ropade m:t Doubly, laga rummet i ordning deruppe för denne sennor!, Negern Marco, som bar detta öknamn, hastade att fullgöra befallningen, och bar den hvite sennorens nattsäck till det anvista rummet. Tag en plats, om ni behagar,, sade mr Doubly nu på tyska till gertlemarnen. Får jag bjuda er en kopp theroch hvad vi hafva till aftonmåltid? Herr kompanjonen i huset kände sig nästan förLörnad öfver en sådan närgångenhet, som att bjuda honom sätta sig vid samma-bord med bokhållarne, och till och med dricka tE6 med dem, ett infall af den unge mannen i hvita jackan, som, enligt gentlemannens åsigter, icke lände till heder för hans byfsning. Jag tackar er! mumlade han, vändande fällskapet ryggen och gående långsamt och stelt till det rum, dit negern hade burit hans nattsäck.