Aftonbladet – 18 juli 1848, sida 3

Lik den olycklige uvge britten i: det ryktbara skaldestycket: bI Prosughi di Parga af italienaren Berchet, såg Roberi Wolker rakt framför sig. fattad af en känsia af blygd vid tanken på de förtryckta folks förbannelser, som tjuta kring den engelska flaggan, den der är genomgnagen af förräderiets orm. Skott på skott ljöd i detsamma från den närliggande fästningen Do-Vilcalhonr och från den europeiska och transatlantiska flottans bronsmynbingar. Det var nattskotten, förkunnande stt solen, som längesedan försvunnit bakom bergsspetsarna, ou bade sänkt sig: under Rio-Janeiros sjöhorisont, Allt blef åter tyst, och årorna på de passerande båtarna och gondolerna doppade sig i de stilla vå: gorna. Långa båtar från de främmande nationernas flottor med -ståtliga officerare i sina aktrar, gledo dem förbi, återvändande från landningsplatsen vid hotel Faroux, hvilken gondolen nu nalkades. Med beklämdt bjerta blickade Dolores in i sin molsomhöljda framtids mörka natt. oDer är vår vagp! ropade m:r Thomston, pekande på ett ståtligt ekipage, med negrer i livrå till kusk och betjent. Han erbjöd sin hand åtden landsflyktiga, hvilken redan hede fattat Roberts arm, till någon oro för den gamle enklingen, som nu befallde kusken köra till Ourivasgatan och stadna vid sennor Moretos bod. FEMTE KAPITLET. ANKOMST. Det var en timme efter solnedgång, då de fem bokhållarne och handlande volontärerna i buset Rossbräck komp. på Alfandegogatan sutto tillbords i den stora matsalen i nedra våningen, och drucko sällskapligt sitt tbå tillsammans, enligt de europeiska handelshusens bruk i Rio Janeiro. De voro alla älskvärda unga män från Europas särskilda länder, af oförvitliga familjer och exemplariskt uppförande. De talade och skämtade i bästa lynne, och två negrer sprungo rundt omkring det långa bordet, och be: tjente de unga herrarhe med etiopisk uppmärksam. bet och färdighet. I detsamma hördes ett bultande på husets dörr, som om en noshörning hade stött på henne med sitt horn. Hvem är det som gör ett sådant buller dernere?; ropade mr Doubiy, en ung sckWsaitzare, som inne hade platsen vid bordets öfra ände.