Aftonbladet – 18 juli 1848, sida 3

ning. Vidare har man sagt, att det icke är under stormen som man skall tackla om sitt fartyg. Jag trör att det just är under storm som man icke skall underlåta att refva sina segel; och jag tror att det är myeken anledning att indraga de spända segel som finnas. I vår tulltaxa är det ganska många artiklar, i afseende på hvilka jag anser nuvarande tids omständigheter vara särdeles lämpliga att borttaga förbud eller göra inskränkningar. Således skulle jag föreställa mig att det rätta sättet att gå tillväga i detta förslag är att först afgöra, hvilketdera som skall följas vid föredragning, antingen utskottets förslag eller 4845 års tulltaxa; men hvilketdera af dessa fall som segrar, så hemställer jag om ståndet först skulle vilja öfverenskomma om vissa artiklar, som borde utgöra föremål för särskild pröfning, och sedan, hvad beträffar alla de öfriga artikiarne, hvilka icke på detta sätt blifvit undantagne till särsk Id pröfning, att de sedermera må afgöras alla på en gång, antingen då den liberalare åsigt, som i detta betänkande blifvit uttalad, segrar, eller också den mera prohibitiva, som ligger till grund för 4845 ärs tulltaxa. Jag fäster uppmärksamheten derpå, att det icke i allmänhet lämpar sig väl att fatta beslut om hvarje särskild artikel för sig, särdeles i ett stånd som så ofta kan ombyta personer och derigenom också majoritet, hvarigenom kan hända att i den ena artikeln kommer man att följa mer prohbibitiva och i den andra mera libera grundsatser, hvarigenom all konseqvens i de fattade besluten skall försvinna. Jag hemställer derföre att ståndet först behagade välja artiklar, som må utgöra föremål för särskild öfverläggning, och sedan dessa artiklar sålunda blifvit utplockade ur tulltaxan, må man granska dem hvar och en för sig, och slutligen besluta om för de återstående artiklarne ståndet behagar bestämma tullen efter 4845 års taxa eller 1848 års förslag. Hr von HARTMANSDORFF ville ej bestrida att minskning i tillverkningen utomlands blir, men innan den hunnit verka på verldsmarknaden äro vi öfversvämmade med varor till underpris, ty vårt behof är ganska ringa och undergången för våra näringar säker. Ser man lösligt på saken, så tyckes frih. Raabs förslag innebära rättvisa på begge sidor, men det är ej så, utan fördelen är blott på den liberala sidan; ty om man antager utskottets förslag i allmänhet, så blifva de lägre tullbestämmel serna gällande, emedan konungen ej kan höja dem Men om 4845 års taxa lägges till grund, så kan konungen göra den hur liberal som helst, ty först kan han borttaga förbuden och sedan nedsätta tullafgifterna. Om hr Skogmans förslag antages, så hafva vi förboppning att komma till den liberalism, som den närvarande ställningen medgifver. H. exe. grefve LÖWENHJELM, G., förenade sig till alla delar med hr Skogmans förslag, som motsvarade konjunkturen i Europa. Frågan om tullsystemet vore mindre underkastad positiva sanningar än transitoriska förhållanden. Tal. hade varit sysselsatt med vigtiga underhandlingar i Franktike och varit nära att komma till betydlig nedsättning i tullen på jern och i sjöfartsafgifter. Om denna öfverenskemmelse ännu kunde göras, skulle tal. hafva yttrat sig för åtskilliga liberala tulibestämmelser, men då statsekonomien står så långt ned på regeringarnes mållistor, som nu, motsvarade hr Skogmans förslag tidsförhållanderna. Frih. RAÅAB: Om jag också skulle stanna alldeles ensam om den åsigt, jag tagit mig friheten yttra, hvilket jag hoppas att jag icke gör, så kan jag likväl icke, oaktadt den vördnad jag hyser för majoritetens åsigter, frångå min tanka. Man talar här för antagande af hr Skogmans förslag. Så vidt jag fattade detta, innebar det ingenting annat än vidblifvande af 1845 ärs tulltaxa och att, i afseende å de artiklar, som der äro förbjudna till införsel, i likhet med hvad 1845 års ständer gjorde, bestämma eventuella tullafgifter. Således innebär det de facto en prohibitiv åtgärd, fullt ut så probibitiv som den man vidtagit vid uppgörandet af 4845 ärs tulltaxa. Detta skulle ske derför, påstod hr von Hartmansdorff, att man skalt understödja näringarne, ty de behöfva nu mer än eljest det stöd, som deraf uppkommer. Jag tror deremot att herrarne vid granskning af utskottets förslag svår? ligen skulle kunna neka att icke utskottet verkligen sökt att skydda näringarne bättre, än herrarne sjelfva vilja skydda dem med sådana prohibitiva bestämmelser, som här äro i fråga. Så t. ex. i fråga om kläde. Hyem af eder, m. hy char icke sett, snart sagdt i hvarenda stad af Sverige, utländskt kläde: åtminstone i de städer, som jag besökt, är det för alla. bekant att der säljas och förbrukas utländska kläden, under det att de i tulltaxan stå förbjudna. Till och med den ledamot af Norrköpings fabrikssocietet, som var närvarande i utskottet, förklarade att han ansåg klädesfabrikationen kunna påräkna ett säkrare skydd genom en väl beräknad införseltull, än genom det nuvarande förbudet; Jag vill nu nämna en artikel, som för oss landtmän är af vigt, nemligen smör; deraf har förut inkommit 60,000 !1 i landet årligen, under det att tullen var billig. Förlidet år, sedan tuHen blifvit högre, nedsjönk depna import till 150 I, men likväl infördes från Haparanda till Stockholm 28,000 18, och öfverallt är det bekant, hvilket demoraliserande, som i detta afseende eger rum i de norra orterna. Jag vill nämna en annan artikel. Jag var förliden gårdag, tillika med några andra medlemmar af ridd. och adeln, inreien bod och såg der saxar, hvilka kostade ackurat lika mycket som, efter deras vigt, för dem bordt betalås i tull. Så beskedlig är väl icke utländningen, att han ger oss varan för intet; och när då priset å dessa varor icke är högre än den tull, som hade bordt derför erläggas, så är det ju uppenbart, att de icke kunnat komma in på loflig väg; och skyddet för våra näringar är ringa, då varorna inkomma på detta vis. Jag tror tvärtom ätt näringarne skyddas bättre om tullarne blifva lägre, så att icke tullförsnillning och lurendrejeri komma att ega rum, d. Vv. 8. att det icke blir så stor fördel som nu att begå dessa brott, som äro så demoraliserande. Vidare har man sagt att det vore lämpligt att bibehålla förbuden, derför att då eger Kongl. Mej: alltid i sin makt att kunna borttaga eller sänka tullen, d. v. s. att representationen skulle yttra en åsigt, men hoppas På att konungamakten skulle verkställa en annan. Jag skulle icke föreställa mig att detta är det ändamälsenliga sätt, hvarpå den ena s!atsmakten skall gå till väga med den andra. Icke heller föreställer jag mig att det vore önskria le re -OR örn, EA RA a