Aftonbladet – 18 juli 1848, sida 2

hans lifegnajy och koleraförskiäckelsen ökadel upprorets fasor. Det tillägges, att kejsaren skulle hafva befaHt tillbakadragandet af större delen ibland de troppar, som blifvit uppställda vid preussiska gränsen. TURKIET. Sultans svåger, Said Pascha, som genom sina intriger störtat Redchid Pascha, blef några dagar efteråt förständigad om sin egen afsättning ifrån krigsministerbefattningen, och affordrad gradtecknet (nischan). Detta nekade han aflemna, och sultan befallde då att hans hus skulle kringrännas af saldater, och att om han fortsatte sin vägran, skulle han häktas, och i nödfall nedhuggas. Nu återgaf han gradtecknet och bad om tillstånd att få anträda en vallfärd till Mecca, hvilket sultan beviljade; han fick tillika förlåtelse. Men sedermera berättas han hafva sökt tillställa en sammansvärjning emot sultan, för att störta honom ifrån thronen; och följden af detta försök blef, att ett ångfartyg lade till utanför Saids palats, vatten emellan d. 435 och 46 Juni, att paschan greps oförmodadt och släpades ombord, under högt tjut ifrån hans harem, och att ban affördes till Sinope i landsflykt — som det heter. Somliga förmoda dock att en afrättning inträffar under resan. .. Den bekante renegaten Omer Pascha (född i Österrike) utnämndes d. 20 Juni till guvernör i Smyrna. EGYPTEN. Den 48 Juni bölls i Alexandria en läkarekonferens till besvarande af frågan huruvida Mehemed Ali kunde återvinna sina förståndskrafter. Då svaret utföll nekande, befallde Ibrahim Pascha alt ingen annan än de bos Vicekonungen tjenstgörande skulle inlåtas till honom. Afsigten med detta förbud uppgifves vara, att den sinnessvage gubbens förvirrade tal icke vidare måtte gifva stadsqvallret ämne till gyckel. Ibrahim Pascha hade efter sin återkomst till Alexandria sysselsatt sig mycket verksamt med regeringsärenderna och folket vande sig redan vid att i honom se sin nye beberrskare. — En nyligen anbefalld folkräkning hade avgifvit Egyptens folkmängd till 4,504.370 personer — oberäknadt armåeen, flottan och de arabiska nomadstammarne; men en och annan faun antalet öfverdrifvet. OSTINDIEN. Man har )Bombay Times, till den 20 Maj, men innehållet är af föga vigt. Lugnet i brittiska Indien fortfor; händelserna i Multan skildras såsom mindre vigtiga än man i början trott. Missnöjda, som flytt ifrån Pendschab och Sind, hade tillställt utbrottet emot de engelska agenterna i Multan; och man trodde att divan derstädes icke skulle afvakta engelska strafftåget i Oktober, utan söka förekomma det, genom att dessförinnan gifva sin suzerän i Lahor och engelska styrelsen upprättelse. FÖRENTA STATERNA. Staten Connecticuts lagstiftande församling antog den 8 Juni ett lagförslag, hvarigenom negerslafveriet för alltid afskaffasi denna stat. I Oregon hade Cayuse-indianerna mot sistl. Jul försåtligt öfverfallit en presbyteriansk mission, samt på det grymmaste mördat d:r Wbhitman och hans fru, jemte 48 deras grannar. Territoriets lagstiftande kår sammanträdde genast vid underrättelsen bärom och uppdrog åt guvernören att utrusta ett regemente tillindianernas näpsande, samt anslog ett statslån af 100,000 dollars härtill. Ett kompani marscherade genast till undsättning åt Dalles-missionen, som äfven var svårt hotad af indianerna. Från Vukatan gingo underrättelserna till d. 9 Moj. Regeringens trupper hade då besegrat 4000 indianer vid Sitilpech och Motul; men tillståndet i landet var ända förfärligt; ty de I till oförsonlig hämnd emot hvarandra uppretade kreolerna och indianerna begingo ömsevis de rysligaste grymheter. Staden Merida var så stängd ifrån all tillförsel, att en allmän bungersnöd nalkades. Biskopen och samtlige presterskapet hade öfvergifvit stället; man trodde att de andra invånarne skulle snart följa. SYDAMERIKA. Med bref från Rio Janeiro af den 40 Maj bar man fått det trontal hvarmed Brasiliens unge kejsare öppnade rikets lagstiftande kamrar; det är af obetydligt innehåll. Nyheterna om Februarirevolutionen i Paris, hade äfven på handelsrörelsen i Brasilien verkat förlamande. De sednaste underrättelserna från Buenos Ayres och Montevideo räcka till den 47 och 22 April. Oribe vägrade att ingå på hvarje underhandling, innan ban blifvit återinsatt i presidentskapet i Montevideo. Rosas var å sin sida lika motspänstig. Det af lord Palmerston så ofta förkunnade annalkandet af fred och frihet på Platafloden, är alltså lika fjerran som förut. Regeringen i Venezuela hade förklarat hela kusten af Maracaiboviken, emellan udden San Roman och bhualfön la Goajira i blockadtillstånd. WESTINDIEN. Skaror af franska plantageegare från MaTrtinique och Guadeloupe bade i nästan utblotladt tillstånd anländt till Newyork och New