— SS SA Perezoso, den ende som var härom öfvertygad; kade försvunnit, och förde sin hemlighet med sig i sin vattengraf. Sedan han suttit en stund försänkt i sina tankar, utan att gifva akt på de imponerande vyerna omkring honom, sade han omsider till sin onkel och Dolores: Tillåt mig att förklara för er mina åsigter samt de vägar och medel, dem jag anser säkrast leda till er räddning. Min tant bör i intet fall få veta i hvilken fara ni befinner er. Vare det långt ifrån mig att tvifla på hennes karakter, eller antaga att hon i en stund af elakt lynne kunde med flit skada er — det vare långt ifrån mig; jag tänker iotet sådant. Men så vidt jag känner min moster, äro ni hvaråndra så olika, som två qvinnor på jorden möjligen kunna vara. Sjelfva edra själsegenskaper, som skulle ställa er under hennes skydd, skulle framkalla hennes afgjorda motvilja.n Bob, mina gossel sade hans morbror. Ni talar som en man med erfarenhet och menniskokännedom. Fortfar! Min far har förklarat för auktorrteterna i Buenos Ayres, att jag enleverat er, och att ni är hvad annat som helst utom en skaldinna.n Hvad? hvad? ropade m:r Thomson, enleverat henne ? Hitintillso, fortsatte Robert, hafva auktoriterna intet bevis på motsatsen i sina händer. Tant Susanna väntar min syster, och ni infioner er. Som en flykting, en förföljd skaldinna, skulle hon knappt vilja emottaga er, och till och med i fall hon det gjorde, skulle det snart blifva bekant att ni är författarinna till de ryktbara elegierna. Kortligen, tant Susanna är tant Susanna, och kan icke hålla tand för tunga. Jag föreslår derföre att dölja för henne den verkliga orsaken till er afresa och noga följa den stig, som min fader har brutit i Buenos Ayres, derigenom att vi säga henne, att jag enleverat er — att ni är min fästmö.n M:r Thomson gjorde en grimas som en hund, hvilken man visat ett stycke bröd och sedan hastigt ryckt undan. Som er fästmöl ropade han, och glömde att åter tillsluta sina läppar. Två fall framställde sig för honom, som ett landskap vid månskenet i en mörk