Aftonbladet – 12 juli 1848, sida 2

gamla satsen: ptberaf hjertat fullt är, theraf talar munnen, men alt den deremot glömt ett annat ordspråk, som säger, att man icke skalk sälja skinnet förr, än man skjutit björnenn. Vi finne ganska väl, att Posttidningen gerna skall söka att kunna benämna ställningen i Frankrike reaktion, envälde och militärdespotism. Hvarföre? Jo, på det att deraf må kunna hemtas styrka för de konservativas allmänna jargon, om vådan af politiska reformer, såsom ledande först till anarki och sedan till despotism tillbaka. Svenska allmänheten känver sedan många år mer än tillräckligt detta utnötta scibboleth, omkring hvilket hela det reaktionära kotteriets ordsvall vänder sig. Vore nu sakerna i Paris alldeles sådana, som Posttidningen säger, så skulle vi ändock deraf icke kunna draga några slutsatser emot frihetens och reformernas sak. Vi äre alldeles af den tankan, alt samhället måste frälsas, om det ock skall ske genom en temporär inskränkning i den individuella friheten; och de åtgärder mot insurrektionen m. m., som nu skett i Frankrike, hafva otvifvelaktigt varit en nödvändighet. Men att delta icke står i någon motsägelse mot Aftonbladets föregående yttranden angående de franska förhållanderna, utbedje vi oss att få anmärka, med erinrar derom, att Aftonbladet, efter Februari-revolutionen, nästan förr än någon annan härvarande tidning, och sedermera säkert oftare än någon af de öfriga, fästat uppmärksamheten på det vådliga och sambällsupplösande element, som fick insteg ibland de politiska frågorna och försvårade deras lösning, genom den svaghet, som visades för Louis Blanc och hans läror. Den ädle och högsinnade Lamartine har nu nog skäl att ångra sig den eftergifvenbet han visat i detta hänseende. Ett annat misstag var kanske äfven, att provisoriska regeringen icke uteslutande uppdrog konstitutionsfrågan, utan äfven hela den materiella makten, åt en församling af 900 personer, konstituerad utan något sådant reglemente, som gör en mognare öfverläggning medelst flera läsningar af förslager, m. m. nödvändig innan beslut fattas. Men allt detta oaktadt, och äfven under medgifvande, att en reaktion jemnförelsevis inträdt, nemligen ifrån den provisoriska regeringens första bana, hafve vi icke kunnat upptäcka, hvarest enväldet och militärdespotismen ännu finnas. Har ej Cavaignac redan efter fyra dagar sjelfmant nedlagt sin diktatur? Ar han icke såsom provisorisk president omgifven af sina ministrar? Framställas icke alla förslag till dekreter, af regeringen till nationalföramlingens gillande? och är icke denna just nu sysselsatt att diskutera en konstitution? Hurw kan man då, utan afsigt att förvilla, använda orden envälde och militärdespotism i dessa ords vanliga mening, som betyder en enda mans godtyckliga makt, baserad på soldatvälde och okontrollerad af folket eller dess ombud? Om belägringstillståndet ännu måste fortfara, intill dess man kan vara tryggad emot ett nytt utbrott af samma barbariska art och syftning, som det sednaste, så är detta intet annat än en ren nödvändighet; men vi äre i det fallet af olika tanka med Posttidningen, att vi anse denna sakernas ställning icke komma att blifva en regel utan ett undantag, äfvensom att vi icke derföre tro, att monarkien i Frankrike har någon chance för sig att återkomma; emedan, om än många anse att Februari-revolutionen var elt för tidigt ock brådstörtadt steg, bar man dock ej sett någon offentligen sätta i fråga möjligheten att föra den gamla regimen tillbaka. Hvad beträffar suppositionerna derom, att utländska makters penningar varit med i spelet, så torde man observera, att Aftonbladet i det hänseendet egentligen endast repeterat yttranden, fällda inom sjelfva nationalförsamlingen, och hvilka åtminstone icke motsägas: af någon de stora makternas föregående benägenhet för det republikanska statsskicket. Dessutom, då en hop insurgenter befunnits med mycket pevningar, torde det väl vara skäl alt vänta, tills man fått se utgången af undersökningarna. Med något mera sanningskärlek bade Posttidningen för öfrigt utan tvifvel icke så, som nu skett, undanhållit sina läsare denomständigheten, alt Aftonbladet uti en särskild utförlig artikel i omedelbart sammanhang med den, der nyssnämnde suppositioner förekomma framhöll de olyckliga och fanatiska deklama tionerna om parbetets organisation och det plötsliga beslutet om nationalverkstädernas upplösning, sedan man förut i dem hade bildat en fruktbärande jordmån åt de sanarkiska bearbetningarne, såsom de verksammaste orsakerna till blodbadets utbrott. Häraf följer icke, att ej äfven i vår tanka någon sorts sanning möjligen kan ligga i idken af arbetets organisation, och sannolikt skall en framtid komma alt se åtskilligt nyttigt och välgörande i detta hänseende utveckla sig; men det är dagsklart, att en lära, den må äfven i sig sjelf hafva någonting riktigt, men hvilken går ut på attförandra hela det borgerliga lifvets form i det som utgör basen för dess upprätthållande, nemligen arbetet och industrien, och att i de hänseendet öfverändakasta allt det nu befintliga AE SE da mh någ gl AASE a