Aftonbladet – 12 juli 1848, sida 2

timmers korpulens är en besyonerlig sak! Den har sina kriser, hvarefter den antingen tilltager, eller hastigt faller och helt och hållet förloras. Det var händelsen med min första hustru; som icke kom längre än till etthundraåttitvå skålpund, och derpå blef lidande och hypokondrisk, och blef så mager. jag försäkrar er, som en europeisk häst, som icke vill äta något gräs här i Brasilien. Och så dog hon, den goda qvinnan! pHvyad korpulens vidkommer, anmärkte baronen, så lärer ni knapt finna något land, utom Turkiet, der fruntimmerna så lägga ut på bredden som här. Många brasilianska matronor kunna knappt röra sig af bara fettma, när de gå till kyrkan om söndagarna med sina barnp, Ja hvad den saken beträffarn, afbröt enklingen, så kan det icke nekas, att fruntimmerskorpulens här når en beundransvärd höjd. Men flickorna gifta sig här vid tretton års ålder, och till och me yngre, och anlaget till fettma är då för det mesta oafgjordt. De flesta brasilianska fruntimmer blifva visserligen korpulenta under äktenskapet; men, herr baron, mot den kris, den kris hvarom jag Pyss tar lat, måste man ha någon borgen, och den kommer ofta ganska sent; jag menar, den kommer fyra, fem eller till och med sex år oftor giftermålet, cller till och med senare, när huset svärmar med barn; men, ser ni, det beror på omständigheter och förhållanden. Eno lycklig hustru tilltager i korpulens; och jag påstår af erfarenhet, att der en hustru hastigt smalnar och magrar af, der står det icke rätt till med hennes hjerta; der eger sinnesoro rum. Men jag vill ingalunda påstå, au alle hustrur magra hastigt eller långsamt, som icke. känna sig lyckliga i öktonskap. Ingalunda! det beror på omständigheter! Jag har erfarenhet i dessa ämnen, herr baron, och vet hvad ett äktenskapligt lif är. Trankilitet, trankilitet herr baron, är eö säker grund för korpulens och huslig lycka; käp3!a, själsliflighet, eller dylika egenskaper äro farliga, och föran!eda vanligen den kris, hvarom jag talade. Men icke destomindre finnas starka mnaturer, som trotsa alla känslans attacker och ieko mega an som t. ex, min andra hustru, som var en ryske. Hon vögde 494v, skålpund i sin blomstring, och endast 8 skålpund mindre såsom lik. Hon var en ädel qvinna, jag försäkrar er; men led ofta al käns