Aftonbladet – 12 juli 1848, sida 2

— Med skyldig uppmärksamhet — blandad med ett lindrigt löje — hafva vi observerat den ton af seger och öfverlägsenhet, hvarmed den konservativa och antidemokratiska meningens organer, Posttidningen och Tiden, på de sednaste åtta dagarna börjat hofvera i sina berättelser fiån Frankrike, och den inre glädje, som de synas hafva svårt att berga. Att de konservativa icke skulle underlåta att draga vatten på sin qvarn af det olyckliga Pariserblodbadet, d. v. s. att göra sig så mycket som möjligt till godo deraf för sina meningar och sitt förutseende m. m., är alldeles i sin ordning; skam åt den fältherre, som icke begagnar alla fördelar så godt ban kan. Sålunda väckte det icke egentligen någon förundran, när vi i måndagens Posttidning, såsom rubrik på dess utländska referater fingo läsa: reaktion, envälde, militärdepotism, och lika litet kunde vi finna annat än enligt med Postgummans roll, när hon en dag förut ondgjordes öfver de suppositioner, Aftonbladet bade framkastat om den andel, som utländska penningar kunna haft i uppvigliogarna i Paris. Hvad Tiden beträffer och dess anmåärkningar om det vettlösa sätt hvarpå Aftonbladet boch Allehanda kommenterat de utländska nysheternav m. m,, så kunde dessa anmärkningar egentligen lemnas åt sitt värde; Tidens redaktion har genom det löjligt bramarbaseranle Dryggerstad m. fl. för längesedan dokumenerat sig helt och hållet tillhöra en genre, som nan kan kalla det tragiskt burleska, eller, med ndra ord, någonting både ynkligt och löjligt; hvaremot man bör erkänna, allt Posttidningen itminstone i omständigare ordalag framlägger sina tankeyttringar, som för öfrigt i afseende på innehållet och väsendet utvisa en fullkomlig fraternitet med Tidens. Imedlertid skulle vi tro, att Posttidningen, likasom de konservative i allmänhet, vid detta tillfälle haft något för brådtom att följa den TIER KANN DE IE AS ER SES ORT KET PST SOS TESEN SING rr