Aftonbladet – 11 juli 1848, sida 3

PR Vägledd af denna öfvertygelse och i fortsättning fö af det yrkande jag vid en föregående beredning af lå! ämnet haft tillfälle framställs, önskar jag denne ifrågavarande förändring må kunna ske på det lag-s! liga och lugna sätt, aw hvarken regeringens, det! lagbundna monarkiska styrelsesättets eller samhäl( lets trygghet derigenom äfventyras, och sådant kan, b enligt mitt förmenande, endast ske under förutsättoing, dels att de mindre lyckligt lottade klasserna tillerkännas någon om ock mindre andelirepresentationsrätten, hvarigenom desamma böra afbållas både från klagan öfver ett orättvist uteslutande och från den i möjligheten tänkbara böjelsen att på egen hand förskaffa sig denna rätt, dels att de ilt förslaget lemnade föreskrifter angående valrätt, valjt sätt och valbarhet till första och andra kammaren lu blifva så ordnade att de kunna verkställas med den b enkelhet, som gör att intresset för riksdagsmanna-P valen må blifva lofvande och enhälligt samt allas f rätt sålunda mera: betryggaåd än med de i förslaget j2 nu befintliga stadganden, hvilka ofelbart skulle verka derhän, att en ganska stor del af den medgifoa rösträtten blefve begagned. Vidare tager jag mig friheten i största korthet anmäla det jag anser faran af det förevarande förslagets totala förkastande, eller en radikal förändring 1 dess hufvudgrunder, vara alltför stor och äfventyrlig, särdeles vid en tidsperiod, som antyder den största oro och sinnesjäsning inom de flesta länder af vår verldsdel, och vid hvilket beklagansvärda förbållande jag anser svenska nationen ingalunda böra sakna det nödankare, som förslaget erbjuder, och för hvilkets bedömande till dess beskaffenhet och lämp-l!d lighet våra medborgare böra få äga det rådrum som g e ad TE mm amn 5 u f kan erfordras. Det bör dessutom erinras, att ett dylikt af Bondeståndet gjordt förkastande skulle med största belåtenhet emotses af de privi!egiersade stånden, hvilka derigevom sättas i tillfälle awt förklara, ld att detta stånd icke vill någon verklig reform, oansedt att af de förra kräfves både försakande af sjelfskrifvenheten, ståndsförfattningens upphörande och samtycke till allmän valrätt, hvilka likväl, efter mitt förmenande, sammanlagdåt utgöra eftergifter, som ingalunda kunna såsom ringa anses. Tilläggende Sahlström muntligen: För att ej pråla med lånta fjedrar, vill jag öppet gifva tillkänna, att det af mig nu upplästa försiag blifvit uppglordt i samråd med en af landets mest rättslärda personer. Jag vill ej tvista om 56 ss tilämplighet för åtterremiss, men önskar att Utskottet måtte lörverväga mina anmärkningar och göra mitt förslag aliernativt med det oss nu förelagda. På grund häraf, och då man betraktar den ställning uti hvilken vi befinna oss, vädjar jag till ståndsbrödernas sansäde omdöme, om vi genom afslag böra krossa förslaget. Jag tror ett sådant steg vara vådligt och följderna deraf mindre gods, utan nationen behköfver längte tid för att tänka på seken. Jag vill icke förorda och icke eler tillintetgöra detta förslag, hvilljag anser som en öfvergång till något bättre. I Häruati instämde förre v. talmannen Pebr E:icson, Jöns Erson och Anders Johansson från Wermlands län, Pebr Mattsson från Wester-Norrlends, Sven Svensson från Eifsborgs och Carl Thorsson från ,Staraborgs län. I Nis Fredrik Husberg från Söderman!ands län skriftligen: Est mångårigt bemödande att förbättra vårt med så mycket skäl klandrade represestationssätt har tid efter annan alstrat mer och mindre användbara förslag dertill. Genom sammanjemkandet till pågorlunda belåtenbet al de många olika intressen, som i dervid måste afses, har deck intet af dessa förslag så lyckats, att det kunnat tillvinna sig nationens odelade bifall. Vår: riksdagar, sådana de nu äro, med sin ståndssplittrivg, sitt tunga och till odräglighet långsamma arbetssätt och deraf uppkommande oerhörda kostnad, anses af mängden af nationen såsom ett ondt, och ropet på ändring länge höjdt, bar genom förbållandet inom landet, upplysningens framsteg, erfarenhetros läror, folkets känslor af sin rätt, sia kraft och lifvadt af händelserna i andra länder, gjort att uppskof hädanefter hverken är nyttigt eller lärer vara rådligt. Regeringen, ombedd att inse detta och att afböja det onda och de äfventyr som ett längre uppskof möjligen kunde åstadkomma för henne sjel! och för landet, har i sådant ändamål meddelat oss det förslag, som, af Kopstitutionsutskottets pluralitet gilladt, nu utgör föremålet för vår öfverläggning. Jag förmoder att vi något hvar gjort oss reda för hvad vi fordra af ett förslag till nytt representaticnssätt. Hafva vi det gjort, så blir väl vår första frågs derefter: Motsvarar detta förslag vår fordran? Och om vi tvifla -derpå, föranledes vi troligen till tanken: År vår fordran billig? Minne vi ej begära för mycket och så vidare. I sammanhang med våra lanspråk måste vi äfven låta våra motståndares vinna afseende, och detta äfven om de grunda sig på orättvisa, eller hvad vi såsom sådan anse. Den orättvisa som bär visst si, har dock redan utgammal häfd. Den har af innehafvarne blifvit till någon del för värfd, men är för det mesta ärfd, och få af dem inse dess obillighet. De söka ock envist att bibehålla den; åsigten härom är insupen med modersmjölken, befästad af uppfostran och vana, och vi böra derföre ej alltför bårdt klandra hvad vi rjolfva i samma belägenhet troligen efterföljde. I Billigket bör således leda våra påståenden; men ehuru jag vill lemna densamma gailt möjligt gehör, måste jag ändock uttala den tankan om ifrågaverande förslag, att det i vissa fall för oss iznebär ganska beklegliga anledningar till obelåtenhe:. Jag Iberkvarit och jeg är i mer än mycken strid med mig sjelf om omdömet öfver detsamma. Jag har få gerna velat finna skäl att gilla och förorda det, och j att deri finna uppfyllelse af det löfte H. M. Konun-, gen gaf oss, att nemligen låta utarbeta ett förslag, , sora skulle tillfredsställa våra billiga anspråk. N Då jeg förgäfves letar efter uppfyllelsen af deattalo Kungso:d, förebrår jag mig såsom mitt fel; att jag s ej fianer densamma, och jag liksom fruktar att jag k går för långt i mina -yrkanden: Jeg vill derförelr Eerna vara tacksam mot den som kan visa att mi-n p f 1 i Yv 1 d — — — nr pp ——HA Ar JA V-— mm — mm UV m— -—M OÖ pr mm Av (JA —A SS Am PV -— — dd ms BA AA 3 fh — MN MN -m — m-— DO w AM a —— 29 sm na tvifvel äro obehöriga och att förslaget är användbart. Visserligen har jag I detsamma upptäckt åtskilliga förbäitringar, men jag har ock fun-i nit salt dessa motvägas af andra försvårande före-li skrifter, hvilka minska, om ej alldeles borttaga, de förras värde. Jeg erkänner . ex. såsom förbättring j att det bort:ager den nuvarande sjelfskrifna representationsrätten; att det bidrager att genom det ge menssmma arbetssättet förena de nu skiljda stånds-!s intressen, och att således förkorta riksdagarna, samtis slutligen, att det upptager inom rikskamrarne dele hittills orepresenterade; men värdet af dessa för-å bättringar nedsattes i väsendtlig grad genom före le skrif.erna, särdeles för bestämmandet af valharhe-p 6 i ) s I ä Y ten till första kammaren, för valsättet i allmänhet och för arbetsklassens fullkomliga uteslutande. Öf-!; ver dessa punkter tror jag at vårt stånd bar ganrska mycket skäl till klagan, och att vi måsta vidtaga alla möjliga lagliga åtgärder, för att åtminstone minska den, men jag inser ock, att om man iä skall bedömma förslaget i sin helbet, så måste man ock afse alla förhållanden för och mot detsamma, och dertill erkänner jeg min förmåga vara alitförlu