Aftonbladet – 11 juli 1848, sida 3

utskottets betänkande J4 214, sngående åtgärder till beböfvandes undsättning i missväxtår, införd i Aftonbladet MM 1356, föranlätes undertecknad till rättelse anmärka: det jag icke förklarat mig nöjd med utskottets tillgörande i ämnet i annat hänseende äa bvad som rörer dess afslag å de i den kongk propositionen föreslagna anstalter till spanmålsupplag för allmän eller statens räkning, hvilket förhållande äfven torde kunna inhemtas deraf, att jag vid tillfället faun mig föranlåten yttra: att det afstag som nu egt rum å den motion j g väckt rörande allmännare upprättande ef dist:iktseller sockenmagasiner, tvifvelsutan måste vid kommande riksdagar föranleda till förnyande af framställningar i samma syftning, samt då mera allvarligt öfvervägas och behandles, till undvikande ef de olyckor och högst tryckande olägenheter, hvilka vid moj!igen intraffange missväxtår äro att befara. Stockho!m den 44 Juli 4848. P. Suhlström. — Under förhöret i kämnersrättens 2:a afdelning angående oroligheterna den 418,49 och 20 Mears, afga! hr bankobokbållaren Almgren ett skristligt anförande till protokollet. På hr Almgrens begäran meddelas detssmma här nedan: Till Stockholms stads högtärade kämnersrätts andra adelning. Då undersökningsmålet, angående de den 48,19 och 20 sistl. Mars här i staden inträffade 0 oliga uppträden, numera undergått den förändiing, att ransakningen inför kongl. öfverståthållare embetet för polisärenden blifvit afslutad, och målet af kongl hofrätten remitterad tili kämnersrättens handläggning, så föranlätes jag. som olyckligtvis blifvit i denna sak inblandad, och till följ! deraf ännu är min personliga fribet biröfvad, hus högtärade kämnersrätten ödmjakast anhålla, att gensst arda från bäktet end:ledigad och så!unda få vistas på fri fot, å:minstone så länge och intill dess lagligen blifver utredt, buruvida jag till nägot brottsligt förhållande gjort mig saker eller icke. Mitt eget samvetes villnesbörd frikänner mig från all afsigt, ännu mera från all handling af lagstridig beskaffenhet, och den olyckliga tillfälligheten, alt jag, som bevistat den så ryktbar ordne middagen uti De La Croix lokal, var nödsakad passera de ställen, hvarest de ätalade gatuuppträdena ägt rum, för att uppnå mitt bem, är enda och egentliga orssken till min nu iråkade olyckliga belägenhet. Jag kan visserligen icke frångå, det jag möjligen handlat mera försigtigt om jag va:it kaliblodig nog för alt under passagen åse händelserna, utan att derunder intagas af böjelse, att söka, i dem mån jag trodde det vara min pligt som rediig medborgare, afvända oroligheter, dem jag i högsta grad ogillade; men hvad jag härvid åtgjort bör, såsom endast härledt af en lifligere känsla, i alla fall icke misstydas till någon lagstridig afsigt eller till rågen straffbar delaktighet i sjelfva tilldiagelserna, särdeles som den berätte!se jag inför kongl. öfverstäthållareembetet afsifvit och i dess protckoll för den 24 sistl. Mars finnes iniagen, är så strängt till alla delar öfverensstämmande med sanna förhållandet, att jag med godt samvete kan densamma edeligen fästa, derest så skulle erfordras. Herr stadsfiskalen de Bergs föregifvande, det jag skulle endas! då jag såg mig bemärkt af auktoriteterna talat till folket i en ordningsälskande anda, vederlägges bland annat äfven derutaf, att, genom ett större antal oberoende personers intygarden, det blifvit styrkt, att jag vid Stortorget, äfvensom vid Köpmantorget, lyckades, gencm mina f:edliga framställningar, förmå de då samlade betydliga folkmassor att åtskiljas och begifva sig hvar till silt, samt att jag äfven lyckades förut draga dem från sjelfva brännpunkten, eller Storkyrkobrinken, upp med mig till Stortorget. Att vid dessa tillfällen inga auktoriteter voro närvarande är likaledes utredt, och detta må-te således upplysa om herr stadsfiskalens misstag i hans försök att beskylla mig för dubbelhet i handlingssättet. För öfrigt är det märkvärdigt, att ingen annan än herr stadsfiskalen och de honom tillgifne polisbetjenterna föregifvit något, emot min förklaring inför kongl. poliskemmaren, stridigt förhållande, och då desse sannolikt sjelfve räkna sig till auktoriteter, huru skulle.de väl då hafva sett och hört mig iakttaga annat än hvad herr stadsfiskalen sjelf e känner hafva passerat. då någon auktoritet var närvarande. Det är jimedlertid så mycket mindre sannolikt alt jag uppmuntrat, eler haft för afsigt att uppmuntra folket till oordningar, som, enligt hvad pölisprotokollet för den 4 sistl. Mars uppiyser, herr underståthållaren Ungberg inför poliskammsaren vitsordat min uppgift, det jag af bonom begärt tillstånd, att tala till folket i ändamål stt lugna det, samt alt han medgifvit sådant under yitrande: tror herrh sig kunna få bort massan så försöka. Likaleces torde herr baron och öfverstäthä!laren icke vägra sitt vitsord ät min den 31 sistl. Mars (det siste med mig hållne förhör) i anledning af herr Mörlings berättelse gjorda: framställning,-det min uppmaning till folket, att hålla sig tillsammans och tysta. skedde till följd af herr baron och öfverståthällarens yttrande till mig: var god sik, om herrn kan, förmå folket. att hålla sig stilla, så alt jag kan tala till dem. Allt detta, med hvad för öfrigt mera än 40 personer intygat till min fördel, bör väl öfverväga de uppenbart illasinnade insinuationer herr stadsGskalen med nägra polisbetjenter, möjligen till följd af en o.iktig uppfattning af mina ord, sökt göra gällande, och derigenom göra tydligt och klart, det min inblandning i saken endast varit föranledd af ett, om man så vill, för långt sträckt nit för oordningarnasafvärjande, men alldeles icke i rivgaste afsigt alt underblåsa dem. Bland de femtiofem personer, som verit hörda, som viltnen i denna fråga, hafva nästan alla instämt deruti, alt jog sökt öfvertala folkmassan till ett fredligt och lagligt förfarande, samt att skiljas åt och i stillhet begifva sig hvar tiN sitt och de ende, scm häruti icke instämt, utgöras af nägra polisuppsyningsmän, som möjligen uti tjensteifver, och då de haft så många personers förfarande att iakttaga, lätteligen kunnat förblanda mig och mina yttranden, med andra individer och deras utlåtelser, särdeles, som vid de tider de för deras vittnesmål uppgifvit, eller kl. 9 och 42 på aftonen, äfven det då inträffade mörkret kunnat bidraga till villfarelserna. Huru opålitliga sådana personers berättelser dess. utom nu vid detta tillfälle varit, upplyses deraf, att jen för atoren, såsom extra polisbetjent antagen person, gesällen Hällström, berättat: det han kl. 44 på lördagsaftonen sett mig På Gustaf Adolfs torg tillfråga her baron och öfverståtbållaren, hvad han hade der att göra, ekuru denna berättelse, såsom alldeles osannolik och för öfrigt i afseende på tiden i rak strid med hvad de öfriga polisberättarnes uppgifter innehille, blef, sedan herr baron och öfverstäthållaren tillika sjelf förklarat densamma helt och hållet norundad menr nenealallof