Aftonbladet – 8 juli 1848, sida 2

RARE åkt ned öfver hennes skuldror; kinden flammade och barmen häfde sig i svallande vågor .... ack den Soulidg, den Souliel....... Emellan den politiserande mannen och hans romantiserande hustru fanns således för ögonblicket en viss öfverensstämmelse; men man behöfde icke vara särdeles underkunnig i fysiognomiken för att finna, det de likväl till. sammans utgjorde ett parti — af alldeles olika partier, Ett häftigt utrop af majoren störde hans unga fru, midt i ett intressant rendezyous — romanen välförståendes. Vill du något, min vän? frågade hon med skyldig uppmärksamhet, och blickade upp från boken till sin man. Jag tänker på den ryska kolossen), svarade majoren. — Ser du Isabella, fortsatte han, ;den ofantliga ryska statskroppen stiger upp för oss som elt åskmoln i öster. — Fyra hundra tusen qvadratmil, sextio millioner menniskor — bisnar du icke Isabella ? Då Isabella likväl tycktes taga saken ganska kallt, återtog hennes man: Halfva Europa, en tredjedel af Asien, en niondedel af den bebodda jorden och en tjugoåttondedel af hela jordklotet — Isabella, detta är i sanning mer än en fosterlandsvän med lugn kan bäral, Isabella suckade, Ja, du må väl sucka, min vänn, fortfor majoren, med stigande intresse för sitt ämne. Slaver, tartarer, mongoler, kaukasier, finnar, estländare, lifländare, kalmucker, alla styrda af en vilja, en tanke, en princip. Det ligger en otrolig styrka bos denna enorma stat, och hela vår verldsdels jemnvigt kan rubbas af ett enda vidrigt vindkast inom politiken. Ja, mina herrar — min hustru, ville jag säga, den europeiska vågskålen, den sväfvar, den baloncerar, den darrar, den — den.... Men hvad ser jag! Isabella, jag tror du fortsätter div lumma roman, i stället för att höra på mig.