Aftonbladet – 8 juli 1848, sida 2

Under liflig önskan, att dessa båda orsaker må kunna så vidt möjligt undanrödjas, måste man således ännu stadna vid den tankan, att någon annan och större anledning återstår till det svårare förhållandet inom hufvudstaden serskildt. En vägledning synes i detta fall vara lemnad ifrån ett folk, som redan förut i många andra afseenden visat andra nationer vägen på civilisationens bana för det praktiska lifvet, nemligen engelsmännen. Det var först för nåsra få år sedan, som man i England började göra frågan om orsakerna till den relatift olika mortaliteten på olika ställen till föremål för allmännare undersökningar; men engelsmännen hafva den egenskapen framför de flesta andra olk, att när en fråga af någon vigt för samhället en gång hos dem blifvit uppkastad, hvila de icke förr än de bragt den till en tillfredsställande lösning. Det är denna nationalkarakerens kraft och uthållighet, som förskaffat dessa öboer deras stora makt och rikedom; det ir den, som gör att de stå främst i åkerbruk, slöjder och vetenskap; det är denna. kraft och uthållighet, denna storartade riktning, som y värr mest saknas hos oss svenskar såsom nation, men som vi derföre böre bemöda oss om att förvärfva. I Eogland fann man nemligen äfven samma förhållande, som nu blifvit anmärkt i afseende på vår hufvudstad, att proportionen emellan dödligheten och folkmängden var långt större! i städerna än på landet, och började fråga sig om orsaken. dertill. Man erfor vidare, att detta. i missförhållande ägde rum icke blott vid perioder af bristande arbetsförtjenst i städerna, då! det kunde härledas från nöd och svält bland de fattiga, utan äfven under sådana konjunkturer, då alla händer voro upptagna och alla arbetare voro väl betalta samt följaktligen hade råd att bestå sig och de sina fullt ut lika kraftig föda som landtfolket åtnjuter; och dessutom vet man, att den engelske fabriksarbetaren i städerna har stora anspråk; han anser sig svälta om han ej hvarje dag kan förtära sitt hvetebröd, sitt färska kött och sitt tå eller en mugg Porter. För att nu närmare spåra upp orsakerna till det onda, föranstaltade man, att mortalitetsregistren i städerna indelades såväl efter invånarnes serskilda yrken, stånd och åldrar, som efter de serskilda trakter, hvari de bo inom samma stad, och detta gaf en ledtråd, som sedermera blifvit följd och ledt till de mest vigtiga resultater. Det har nemligen genom undersökningar af s. k. sanitary commissions, eller sundhetskommissioner — man kan äfven, om man så vill, kalla dem sundhetsnämnder — biträdda af Englands utmärktaste läkare och kemister, blifvit på ett numera fullkomligt säkert och ovederläggligt sätt upplyst och bevisadt, all brist på renlighet och på luftvexling utgör den förnämsta orsaken till den större dödligheten i de stora städerna än på landet; och att dödlighetens förhållande inom olika trakter af samma stad, t. ex. London eller Liverpool, kan bestämdt utmätas efter den större eller mindre grad, hvarmed dessa orsaker inverka. Man har visserligen långt för detta och ifrån urminnes tider kändt, att frisk luft är behöflig för menniskans helsa; men, besynnerligt nog, synes det först vara samtidigt med de framsteg vetenskapen gjort på de sednare åren, genom mera noggranna forskningar öfver olika gasers eller luftarters verkan på lifsfunktionerna, som man kommit att fästa vid detta ämne all den vigt det förtjenar. Det är icke här stället alt ingå i någon närmare och rent vetenskaplig afhandling härom. Jag vill således blott nämna några allmänna resultater, som vetenskapen gifver vid handen och som äro af den egenskap, att de kunna förstås äfven af den oinvigde. Den atmösfer eller luftkrets, hvarl vi lefva, kemiskt betraktad, består väsentligen al två gaser, kallade syrgas eller cxygen, och qväfgas el!er ntfrogen, at hvilka den förra intager ungefår en femtedel och den sednare fyra femtedelar. Det är öfverflödigt för det nätvarande ämnet, att beskrifva Daturen af dessa gaser vidare, än att nämna, att den ena af dessa beståndsdelar utgör ett nösvänd!gtvilkor för lifsprocessen hos mennisksn och alla djur, och detta sår i sammanhang med den underbara inrättniogen af blodets omlopp, som åter har till ändamål att underbålla den animallska värmen, och meddela en ständig förnyelse åt de fasta delarna, ti!l ersättning för en ständig förlust af andra beståndsdear, som afskiljas genom andedrägten, geoom utdunostningen och genom de s. k. naturliga uttömningarna. Ibland de bufvudsakliga verktygen för bledomloppet äro lungorna, som bestå af en utomordentligt kopstrik sammansättning af fina ådror och fibrer, genom hvi!ka den luft man inandas, ksstigt fördelas öfver en stor yta och sättes i beröring med blodet. Detta uppsuper då syrgasen, enptager en ljusröd färg och pssserar in i den venstra bjertsäcken, derifrån in i pulsidrorna, derifrån I ett oändligt fint och öfver kroppens minsta delar utgrevadt ådersystem under buden, sflemnar der de för kroppens underbållande nödiga beståndsdelar, hvartill den vise