Aftonbladet – 5 juli 1848, sida 3

jande lydelse: Ej vare menighet å landet eller i stad förment, att semmankomma till öfverläggning om menighetens särskilda angelägenheter; ej eller må sådan sammankomst af offentlig myndighet upplösås, så framt dervid ej företages något, som emot ed :eller lag stridande är, elier eljest allmän ordning störer. Det till statsutskottet återremitterade: utlåtandet A 30, i anledning af revisionsberätte:sen för 1845, föredrogs, nu ånyo från utskottet inkommet, och godkändes, utom 3 och 7 punkterna, hvilka afslogos. I afseende på statsutskottets utlåtande J4 206, dels i anledning af 1847 års revisorers berättelse, dels rörande åtskilliga inom presteoch borgarestånden gjorda asmärkningsr vid förutnämnda utlåtande MM 30, fattade ridderskapst och adeln följande beslut: . Tillstyrkandet att åtskilliga till ett sammanräknadt belcpp af 471,630 rdr 25 sk. 7 rst. uppgående brister å de särskilda hbufvudtitlarne måtte i sina behöriga räkniogar och sammandrag få till afskrifning heordras, bifölls; tillstyrkandet att åt t. f. statskommissarien Fredin måtte anförtros under vissa vilkor uppgörandst af en rikshufvudbok efter ny method, återremitterades. Den 3 , hvari föresogs att ständerna skuile aflåta en underdånig skrifvelse, med begärsn om meddelande af den föreskrift, att personer, bosatte uti bufvudstaden och åt hvilka löner, arfvoden eller gratifikationer bliva anordnade, sjelive må beloppet godkänna eller qvittera, afs!ogs. I 13 8 hade Utskottet gjort hemställan om en underd. skrifvelse med anhållan om vidtagande af sådana åtgärder, hvarigenom, af inqvarteriog för de svenska embetsoch tjenstemän, hvilka under år 1845 varit H. M. Konungen följektiga tili Norge, föranledda och på norska statsverkets ersättningsanspråk grundade utgifter måtte kunna för framtiden uadvikas. Hr von Hartmansdorff föreslog och ståndet antog följade förändrade redaktion: Rikets Ständer anbålla det K. M. täcktes för framtiden bestämma beloppet af det dagtraktaments ech den Iskjutsersättning, som svenska embetsmän under deras vistande och reeor i Norg ti lkomms. Vid hemställan i ö5:te N att styrelsen öfver fån-! geiser och arbetsinrättaingar måtte anbefsllag tidigare afgifva sina berättelser om fångvärden, upplyste br genera!direktören von Treoi!, att nämnde styrelse redan förra året afbjelpt den enmärkta bristen. som härledt sig dels deraf, att berättelse förut afgifvits för två år på en gång, deis deraf att styrelsen ansett nödigt först undangöra de till år 4844 balanserade mål. af bvilka en del legat ända till 40 år oafgjorda. Mot den I eamma gjorda hemstälian om berättelsens tryckning, hade hr von Troil desto mindre någon anmärkning, som styrelsen sjelf gjort en ylik fremställning. Peragrafen godkändes. g 57, byari utskottet hade föreslagit en underdänig skrifvelse med anhållan, det fångvårdsstyreilsen måite undfå föreskrift att inskränka uttagningen vid arbetsinrättningsrna af fånges flitpenningar till lägre proportion än ?;:delar af deras belopp, afslogs, secan hr von Troil upplyst att derna uttagning redan innen anmärkningen gjordes blifvit inskränkt till hvad fångarne behöfde till vissa artiklar, såsom svagdricka, ost och tobak. Det var i 59 , som utskottet hade gjort den af revisorerne föranledda, beryktade tillstyrken sf en upnderd, skrifvelse, med begäran det Kongl. Maj:t, efter det Sundhetskollegium blifvit i ämnet hördt och utlåtande afgifvit, täcktes meddela sådane föreskrifter, hvarigenom fångkosten icke blifver bättre, än behofvet oundgängligen kräfver. Revisorerne hade funnit kosthållet vid norra och: södra korrektionsinrättningsrne vara bättre än det som den fria, uti andras bröd ej varande arbetaren, den indelta soldaten vid tåg och marsch, samt den fattigare delen af befolkningen i allmänhet äro i tillfalle att erhålls; och utskottet förklarade stig dela denna åsigt. s Hr generaldirektören von Troil upplyste att undersökningar rörande fångarnes utspisningsstat börjats för två år sedan och fortsatts med så stor Vetenskaplig noggrannhet som möjligt. Utspisningen utgör för pärvarande vid södra korrektionsinrättvingen, der revisorerne trott sig förmärka att den vore bäst, ; ef indelta soldatens vid möten. Då man icke kan föreställa sig att den indelta soldatens underhåll är sämre under tåg, än vid möten, enär det i förra faliet uppgår till högre kostnad, så måste det vara bättre än föngens; eller ock ligger fel hos vederbörande, som skola draga försorg om soldatens underhåll. Hvad den frie arbetaren får, lärer ingen kunna uppgifva; och utöfver hvad den enskildes tjenare får, stiger fångkosten ingalunda. Det her förekommit flera gånger på Långholmen, alt då de fångar som ej fullgjort sina arbetspensa och derför fått något mindre mat, blifvit sjuke, har fäkaren endast ordinerat mat för dem. För öfrigt har Kongl. Mej:t redan infordrat Sundhetskollegii utiåtande om saken. Grefve Lagertj:lke (en af revisorerne) upplyste, ett samtlige af Bondestånget utsedde ledamöter i revisionen hade ytirst, att arbetare på landet, och i synnerhet backstugusittare, gerna skulle vilja bafva om söndagen sådan mat, som dagligen bestås fångerne. Grefven medgaf, att de vetenskapliga beräknipgarne öfvör fångarnes utspisningsstat kunde vera riktiga, men det vore i moraliskt afseende icko bra uttänkt, att fångar få bättre mat än fris. Hr voh Troil svarade, att fångarne visserligen tå artiklar, som ej ofta förekomma hos arbetsre eller ens mer behåline bland allmogen. Det finnes bland dessa sådana, som ej smaka färskt kött på fltra månader; och det sår an för dem, som röra sig i fria luften, men icke för fångar, fom utan färsk föda skulle blifva sjuka. : Landshöfdingen Legerbeim tyckte stt det var mycket vackert att man vårdade fångarne. Hin hade sel! i est fängelse smakat på soppa med dess tillbehör och funnit den mycket bra; men :V;.:delar af allmogen hysa den — han ville icke neka: origtiga — åsigten, att fångarne hafva det för godt. Hr von Troil uttryckte sin fögned deröfver, att br Lsgerheim funnit raeten smakilg, hast som kostnaden derför uppgår till föga mer än hälften af den indelta soldatens gage under tåg och marcse. Kosthållet är till qvsantitet och närande kraft så litet, att en fri arbetare ej skulle stå ut dermed i längre tid. Att maten deremot är bättre lagad kommer sig deraf, att man änntä icke haft för ärdamål att gifva fången illa lagad mat; och för att lkunna pålägga honom detta såsom särskildt straff, I torde ett särskildt legetadgende erfördras. Pesragrafen bifölls, 1 S 66, hvaruti utskottet hade tillstyrkt att alla I verks journaler och derpå grundade hufvudböcker Istulle till revisorernas grenskning öfverlemnas, återremitterades. Alla de öfriga punkterna godkändes Ieller lades till kandlingarne. Sutligen reserverada sig grefve Legerbjelke emot lcet esenmäktiga gfätt, hvarpå statsutskottet hede lundertryckt åtekilliga af revisorernes enmärkningar.