Aftonbladet – 5 juli 1848, sida 3

Hinango, förekom det mig, som hade vi alla en gång varit pä månen, utan medvetande af vårt dervarande. Kalla allt detta galenskap; min galenskap bar ålminstone, lik Hamlets, någon mening i sig, och jag ber eder göra mig uppmärksam på hvarje motsägelse i det som jag nu går att anföra. Månens verkan på menniskans natur är ovedersäglig; ingen naturforskare vill neka det, han må vara huru stor materialist com helst. Et verkligt telluriskt band existerar — ett existensband, söm röjer sig i nerfsystemet, eynnerligast hos qvinnokönet, hvars nerfbildnirg är mycket finare och känsligare än vår. I ett tillstånd, som af mina Jäkare och vinner kallas död, genomflög min ande hela min förflutna varelse, likasom tusenfaldiga minnen höpa sig på oss i ett enda ögonblick af glädje eller forg. Jag var på månen, den enda drebanten för vår jord, som, observerad från månen, strålade i underbart majestät i firmamentets zorith, femtio gånger större in han. Och min vare!se längiede till en mer iysende fullkomning, hvilken denna plan:t gjorde märkbar för mig; och min längten sträckte sig mot orden i fulla glansen a? dess stråler, hvilka der 1yste omkring m!g. Och jag blef aflad och född såon menniska på jorden af en älskande varslee, för vilken verkan af derna min längten och månens elluriska inflytelse på henues inre lif förblefro en nemlighet, Jag lefde här ett kort drömli? och dog. Och jag tkrod steg för steg i utveckling, från plact till planet, från Jupiter till Saturnus, från Saturnus till Urenus. Jeg stod då på den högsta varelsoskala i vårt solsystem, färdig att öfverså tillett rulikomligsre, till inträdet i ett lif på den minsta planet i et mer lysande solsystem, hvilket ickedesto miadre är fullkomligare än det på Uranus: Hvyad jag: såg och kände-i dessa åferer; föresvälvade: mig som minnet al en dröm. Brömmar fianas, från hvilka vi vakna, och de försvinna i hest;