Aftonbladet – 5 juli 1848, sida 3

a LS oh — Fö!j mig till Uranue Till Uravus! upprepade hon med en blick af bäpnad. Nå ja, jag vet — Pi är en poet, och er ipbillningskraft har säkert vågat sig ut på mången djerf fiygt. Kalla det en flygt af inbillningskraften. Jag har ej något namn för den vidgning af mitt adliga lif, som jag vill meddela er. Jog låg en gång svårt sårad — huru jag. fick såret, Om jag tillfogade mig det sjelf, hörer icke hit. Jag låg der, vid gränsen al min jordiska tillvsre!se, och hoppådös.dö. Det tycktes mig, som jag försvann från jorden och hastigt vaknade till ett medvetande af andligt lif, och öfverskådade med en endå. andlig. öfrerblick min tillryggalagda existens; och jag kände att jag lefde här. på jorden. för andra gången. För andra gångon? frågade Dolores, som med stigande uppmärksamhet lyssnade till sin väns ord. Se månen deri fortsätte Hinango, vändande sig till Horstio, hvilken äfven satt bredvid honom. sHar Bi någonsin velat. återvända till månen ? Återvända? frågade båda På en gång. Eller hen j velat vara på månen, om jag för hastigt brukat ordet åter ? Båda sågo på hvarandra och tego. . Jag har aldrig funnit någon, fortsatts Hinango, som velat gifva mig ett jakande svar på denna fråga, medan jag ofta funnit personer, som ville bo på den ger den stjernan. Jag-måste-erkönnpa, svsrade Horatio, att månen har för mig. någonting hemskt. Jag har i sanning a!drig erfarit. en önskan att bibo konom.n Ni tyder känsto ferit beryste Dolotös, sgend2 allvarsamt på Hl , hvilka län9 duoskelt.slumrat. inom mig. Jag her i sanning wusendo gånger längtat att vara på en af dessa tinårande stjernor, men aldrig — aidrig att lefva på månen. , I detta tillstånd af andlig skådning, fortsatte