Aftonbladet – 5 juli 1848, sida 2

Vi hafva alla våra englar, som kringsväfva och vaka öfver oss, och se våra hjertans tankar, innan de i ord i omma öfver våra läppar; och Gud vill befria 0s3 — er svarta och oss hvita — från allt slafveri, om vi visa oss värdiga vår frihst, och hafva Gad för våra ögon och i våra hjertan, och akta oss, att vi icke samtycka till någon synd. Alla slafvar i Brasilien hafva icke så mycken tid och känna sig icke så lyckliga som vi med er och Så föräldrar, om endast er herre och man icke Ville —p Huru? Hvad!o ropade fruntimret, sammendragande sina ögonbryn och upplågande i häftig vrede, ni vågar göra. anmärkningar mot min man? mot hans behandling af negrer! Finnes en hvit man i Brasilien, som behåndlar sina negrer bättre? Finnes någöretäder en mål med bättre karakter, en värdigare man i hvarje hänseende än min man? Sisckers gamla Anna darrade och tycktes med en låg, knepat artikulerad röst betyga sin änger att halva förorsakat sin fru en sådan konvulsiv tkaknng. pFörlåt mig! förlåt: mig! sennorå , sada hon under upprepade nigningar; pjag:skall icke sgöga något mer — jag skall aldrig, aldrig mer säga något om vår herre.n Derför tackar jag er icke! Gå nu! bort! marach!! Den gamla tjenärinnän såg Lå henne, lik cn trogen hund på sin matmoder, som gifvit honom en spark, emedan hennes mans natimössa falliti tvättfatet, ehuru det stackars djuret icke rört henne. Anna arrangerade strängen, I händelse hon behöfde väckas på nytt, räckte en!igt ethiopiskt bruk sin hand mot sin herrskarinn8, önskade henne I en nedslagen ton god natt och gick. I stället för at svarå, sparkade hennes fru enaf sina tofilor från sig med sin fot, för att stilla sin vrede på något föremål. Jag önskar doktorn hade behållit denna eländiga