Aftonbladet – 5 juli 1848, sida 2

rätt att uthyra honom, på det ingen skulle kunna få kommå i Honom utan ert samtycke, sennors! och att jag derom ville tala med honom sjelf i morgon. Jag tillsade Maria, att hon skulle säga till sennor Moreto, att han, för allt i verlden, icke skulle säga för någon hvem ni var och hvad ni heter. Jag tackar er, min goda Anna, för er omtänksambet; den är er lik. I sanning, om jag kunde förlita mig på någon menniska på jorden, önskade jeg, att paviljongen vore bebodd af en person, som jag kunde lita på, men som imedliertid icke borde känna min belägenhet. Kanhända någon främling kunde få spaning på honom; och jeg skall då ånyo höra mig före. Iogen får komma till oss, som är det minsta misstänkt. Denna paviljong skall icke länge stå ledig, 8nmärkte Anna; belägenheten är för förtjusandr, och utsigten Härifrån för väl bekant, att icke efterfrågan skulle ske, när en boning här är att hyra. Hon hade laddat pistolerna på nytt, och lade dem båda på nattbordet i det inre rummet. Gå nu och lögg dig! sade fruntimret; jag känner mig stärkt — mitt sinne är lugnt — så lugnt det kan vara — lugnare än förr. Jag har badit, och Gud har hört mig. Gud hörer visserligen både de hvitag och svartas böner,, gade Aund; men han efterkommör dem icke alltid. Så många tusende bedja honom! hur kan han höra och märka så mångas böner på en gång! och på så många språk! Bland oss från Afrika räkna vi fyratio olika ethiopiska språk! fyratio, sennora! och, många stammar förstå icke hvarandras språk. Och :alla bedja till Gud, till och:med:om de icke blifvit döpta. Alla bedja till den Store Anden, såsom vi kalla honom, och den Store Anden måste förstå alla dessa språk! Jeg hår tänkt, att, om har förstod dem; han :längesgden skulle hafva befriat oss från slafyeriet under de hvita.n Hyar menniska bar sin osynliga genius, Anna!