Aftonbladet – 29 juni 1848, sida 3

fast och egen vilja. Grefve Lagerbjelke yttrade, att både motionärens och utskottets afsigt varit att tillvägabringa jemlikbet i det ifrågavarande afseendet mellan stånden; om ridd. och adeln icke ansåge den af utskottet föreslagna åtgärden leda till detta mål, så ville grefve L. göra det förslag, att i grundlagen må stadgas, det konungen eger förordna sekreterare för alla de ofrälse stånsen. Häruti instämde grefve E. Sparre. Hrr Aminoff, frih. Palmstjerna och grefve Ridderstolpe yttrade sig för utskottets förslag; hr Råääf emot. Hr v. Hartmansdorff afstod från sin proposition, men ansåg att förslaget borde förkastas, ty konungen kan bättre tillsätta sekreterare än bondeståndet, som består af öfver 400 ledamöter, komna från olika trakter och ej kännande andra embetsmän än dem som finnas inom hvars och ens trakt. Huru svårt det är att få lämpliga sekreterare tillsatta, ser man inom utskott. Sedan grefve Lagerbjelke äfven återtagit sin proposition, blef förslaget hvilande. Konstitutions-utskotets memorial JM 16, hvari utskottet hade föreslagit förändringar i 53, 69, 70, 74 S RB. F. och 31 R. O., åsyftande förenkling af bsvillningsutskottets göromål, föranledde den anmärkning af hr ton Hartmansdorff, att afgörandet af sådana frågor, rörande grunderna för någon bevillniog, uti hvilka samtliga riksstånden icke förenat sig, ej borde öfverlemnas åt förstärkt statsutskott, såsom konstitutions-utskottet hade föreslagit, utan åt förstärkt bevillnings-utskott. Grefve Lagerbjelke deremot trodde sådana fall kunna förekomma, att tre stånd ville med bevillning öfverdrifvet betunga ett fjerde. När frågan då skulle gå till omröstning i bevillningsutskott, komme de tre stånden att förstärka detta med sådana personer, som voro af deras åsigt och röstade med den förutvarande pluraliteten inom utskottet. På det sättet blefve det fjerde ståndets mening undertryckt. Till statsutskottet kunna förstärkningsmännen ej väljas lika partiskt, emedan detta utskott har så många och vigtiga frågor att rösta om. Dessutom vore det nyttigt, att den nuvarande osäkerheten i grundlagens stadganden, ang. omröstning i frågor som icke röra allmänna bevillningen, blefve upphäfd. He v. Hohenhausen instämde med grefve Lagerbjelke. Det vore en orimlig supposition, att beviliningsutskottet skulle blifva sammansatt af partiska personer, men vigten af de åtgärder, som äro detsamma uppdragna, påfordrar att allmänhetan har den tanken, att de slutligen blifva afgjorda af i saken alldeles opartiska personer. Hr von Hartmansdorff y trade, att om man ville antaga att bevillningsutskottet vore partiskt och derför ville hafva en instans öfver detsamma, så borde detsamma ske med andra utskott, och sakerna ytterst lemneas till afgörande åt opartiska och okunniga personer, d. v. s. sådana som röstade öfver hvad de ej kände; då skulle man få sammanhang i grundlagen. Men sådan trodde hr v. H. ståndets mening icke vara. Hr von Hohenhausen och flera andra talare fästade uppmärksamheten på skillnaden mellan grundlagsfrågors och bevillningsfrågors afgörande; hvad de förra beträffar så säger grundlagen att de förfalla om tre stånd stanna emot ett, men i bevillningsfrågor vill den att intet stånds mening skall blifva undertryckt. Hr Aminoff, som instämde med Br von Hartmansdorff, ville icke mottaga beskyllningen för partiskhet, utan afsade sig sin plats i bevillningsutskottet. Likaså hr Lind ef Hageby. Frih. Raab gjorde flera anmärkningar mot utskottets förslag, genom hvilket han icke trodde att någon minskniog i bevillnings-utskottets göromål skulle vinnas. Frih. Palmstjerna deremot var öfvertygad att genom de: föreslagna förändringarne man skulle undgå att t. ex. få 158 voteringspropositioner öfver de artiklar i tulltaxan, som förekomma under litt. A—K; men frih. Raab erinrade att som detta härledde sig från Kongl. Maj:ts proposition, så gjorde den föreslagna grundlagsändringen ingenting till eller ifrån. Sedan grefve Lagerbjelke och hr von Hohenhausen förklarat, att deras mening ingalunda varit att anklaga det nuvarande bevillnings-utskottets ledamöter för partiskhet, återtogo hrr Aminoff och Lind af Hageby sina afsägelser. Efter ännu någon diskussion mellan hrr von Hartmansdorff och Lagerheim, hvilken sednare ville att omröstning i förstärkt statsutskott skulle ske öfver den allmänna bevillningen, men i förstärkt bevillnings-utskott öfver andra bevillningsfrågor, blef konstitutions-utskottets memorial förklaradt hvilande, genom en af hr von Hartmansdorff begärd votering, vid hvilken hans proposition föll med 3 rösters minoritet. Vid konstitutionsutskottets memorial J4 47, med förslag till förändringar uti 53, 56 SS RB. F. och 33, 34, 49, 56 6S R. O., angående motioner, gjorde frih. Palmstjerna åtskilliga anmärkningar — hvilka antogos såsom ståndets gemensamma tankar — i afseende på 49 1 mom. R.:QO. Han önskade att utskottets förslag måtte blifva förtydligadt till dess syftning; att föreskrift om motioners skriftliga affattande deruti måtte intagas, och ståndens rätt att vägra remiss å väckt motion ej afskärss. Vid 51 S blef såsom ståndets gemensamma tanka antaget hr von Hartmansdorffs förslag, att rättigheten att muntligen väcka motion, blott densamma förrän remiss sker aflemnas skriftligen, måtte bibehållas. Konstitutions-utskottets memorial J4 18, med förslag att sammanträdande af flera utskott in pleno må upphöra och endast visst antal af hvardera hädanefter sammankomma för öfverläggning om frågor, som fordra olika utskotts behandling, blef hvilande, sedan hr von Hartmansdorff blott gjort den anmärkningen, att det såg ut som utskottet hade sökt en alliteration på bokstafven S och velat göra en Kung Rivgs drapa i följande ordställning; Finner så sammänsatt utskott, som i 43 sägs, sig förstärkning behöfvan; 8C. Memorjalet J4 49, med förslag till närmare kestämtnande af tiden för motioners afgifvande, återremitterades med uttryckande af hr von Hartmansdorffs och ståndets gemensamma tanke, att motionstiden bör bestämmas .ill 12 dagar från den tid. då konungen afgifvit sin proposition om statsverkets Ttillstånd och behof, och att de i förslaget till 56 S ÅR. F. förekommande orden: behörigen väckt borde förtydligas. Med underkännande af statsutskottets hemställan, li utlåtandet J4 212, om nedsättande af arrendet i -lkrenosäteriet Boda, antogs det i reservation af hi Norin gjorda förelag, att nämnde arrende må upp: höra vid midfastan 1849.