Aftonbladet – 29 juni 1848, sida 3

—— —Jrrm———— AA sina ornamenter kan tjena till bevis för kommande generationer, att menniskor här haft sinne för ädla former, för det sköna i konst eller natur. Den rysliga bilden af vinningslystnaden, som söker vända: jorden med alla hennes skatter i penningar, och icke har något högre syfte, än att samla penningar för penniogarnas skull, utan något annat föremål i lifvet, utan en intellektuel pjutning af lifvet, påträngde sig ynglingens skäl allt starkare, ju längre han hann in i detta Eldorado. Här lefde skeletter med ! både ljus och mörk hud, som endast medelst naturens milda gåfvor, som tillförde dem ett ringa förråd af indianskt korn, bananas och friskt vatten, bevarade sig från hungersdöd. Af vana vid uselhet bundna vid sitt hem, kröpo de kring sina svarta förfäders kojor, som blifvit använda för att släcka sjelfsvåldige europåers guldtörst, medan de från dem härstammande mulatterna genom lagen blifvit fria; ! utarmade, försummade och brödtösa, till följd af guldgrufvornas uttömning och sina förtryckares bjertlöshet, som de hade riktat. Eländet på dylika orter i Brasiliens bergstrakter, som riktat verlden med millioner i guld och diamanter, utan att lindra folkets elände i de länder, dit all denna rikedom blifvit förflyttad, är ett ämne för den djupaste och allvarsammaste betraktelse, det vi ej här kuona uttömma. i Med bruk af slafvar gräfde europåerna i jordens inre, utan att odla dess yta eller genom industrien förskaffa befolkningen bergningsmedel. De använde ingen mulatt eller hvit person för dagspenning i sina guldgrufvor, emedan de antingen förde negerslafvar med sig eller kunde hyra dem af spekulanter, som endast för detta ändamål nedsatte sig der då såna slavar, och i sitt dolce far niente stopsin fi ; F s äiunda riktade sig. eller månadshyran, och få Så snart en sådan grufva blifvit uttömd, försvunno europeerna med sitt guld och sina negrer, cch de olyckliga innevånarne blefso brödlösa. Eländet på dylika orter, som t. ex. i den olyckliga byn Isambe i Minas Geraös, bar föranledt det portugisiska ordspråket: Från Issmbes elände bevare oss, Herre Gud! men de tyckas icke bafva tagit i betraktande, att det var menniskors pligt att indirekt hjelpa Isambe och alla andra nödställda orter från derss elände. Karavanen uppnådde den gamle herr Dailys obetydliga boniog vid änden a en lika obetydlig by, genom hvilken den bäck flöt, som var den fordna källan till detta Eldorado. Der gamle mannen höll på att göra guld. Reguliera diken voro gräfna i kors på bäckens båda stränder, som voro höga i kanterna af den sand, som hade blifvit uppkastad