Aftonbladet – 23 juni 1848, sida 3

i grannskapet af uttömda guldgrufvor, djupt in uti en angränsande bergssträcka, der herr Dujour hade sin bostad. Karavanen lemnade mos aftonen den omensiliga ladyns fazenda och försvann bakom kullar och klippor, då den väntade militärtruppen nalkades på sin väg till Villa Tasso, och ick? störde dem, emedan deras ledde från den så kallade högvägen inåt bergen. Herr Dujour kände sig synnerligen nöjd att undslippa den möjliga visiteringen, som kunde sätta hans diamant i fara, hvilken han nu ansåg i desto större säkerhet, emedan han förlitade sig på sin affärsväns vapen, hvilken hade juvelen i sitt förvar. ELFTE KAPITLET. MORD OCH RÅN. Naturaliesamlarens karavan gick genom dälder och bergsskrefvor, genom bäckar och träsk, öfver klippor och stenar, genom tjockt och tunnt. Den hade nästan fullbordat den andra dagsresan, och skulle tillbringa natten på ett värdshus (Venta), som hölls af en brasiliansk familj af portugisisk härkoznst. . Herr Dujour, som hade varit stadd på resa i några veckor, längtade att 53 sina gamla grannar åter, hvilkas sfligsenhei från hans egen bostad, i likbet med så många andra graunskapers i dessa trakter, kunde skattas till tjugo -engelsia mil och derutöfver. pDer är det fromma engelska folkets fazenda, såsom familjen kallas här, sade grimpeiron, ridande fram till sin affårsvän och pekande på en bergspots På någ:a miss afstånd, hvars belägenhet bildade en vinkel mot det gamla värdshusets. Kanhända har ni hört talas om dem ? fortsatte han; om de fromtua engelsmännen der, som önska hindra sennor Braga från alt förse resande med dryckesvaror om söndagarna till deras förfriskning. Det är ett mycket gudruktigt folk, det der herr skapet. D:t är en lång tid sedan jag var i denna bergs trakt, svarade br Ciostiog. Är det verkligen hän delsen, att de vilja hafva värdshusot stäng t om söndagarne? eller skämtar ni? D2t är icke skämt, utan verkligt allvar. Det bar i mer än ett år Varit ett tvisteämne, synnerligasi