Aftonbladet – 21 juni 1848, sida 2

KONSTAKADEMIENS EXPOSITION 1848. V. Om den utförda oljemålningen behagar ge: vom sin fulländning och barmoni, så hafva åter handteckningar et egendomligt behag af annat slag, då de i en väl manierad crayon, eller ett flyktigt utkast återgifva det spirituella som ligger i första tankeuppfattningen. Stora mästares utkast, så obetydliga de :se ut för ett profant öga, kunna derföre ofta icke uppvägas af den med största flit utförda tafla. Ån var det den ur fantasien uppsprungna första ideen som de med djerfva breda kritstreck antydde — än ett från naturen uppfångadt, bastigt öfvergående motiv, antingen i ställning, drapering eller aktion, som de med lätt förd penna gåfvo bestämd form och rörelse. Ville de åter i modellstudium och i formskönbeten uttrycka den inom konturen liggande känslan i sjelfva rörelsen, använde de det färgade papperet, genom hvilket förtoningar och afrundning lättast återgåfvos. Likaså användes tusch, sepia och vattenfärg, för att med em lätt ton återgifva färgspelet och den sanna effekten af ljus och skuggor, genom hvilkas begränsnivg formernas kontur bildades. Man måste hafva sett alla dessa olika grenar af teckning, för att kunna bedöma huru de store mästarne, på Get samvetsgrannaste sätt gradvis ända till den fulländade kartongen förberedde sig, innan de utförde en tafla. De visste hvad de ville, och derföre framgick taflan likasom ur den förberedda tro!lringen — ett frammanadt mästerverk ! Nu för tiden synes man alldeles förbise dessa förberedande studier, och genast utan krus gripa till duk, färger och penslar; ändrande, slipande ut och öfvermålande igen, tills man