Aftonbladet – 20 juni 1848, sida 3

— Några i hufvudstaden boende tyskar hafva anhållit om rum i Aftonbladet för följande: Postoch Ivrikestidniogen för den 46 Juni innehåller, uti en korrespondensartikel från Melmö af den 44:te, bland annat ett så lydande stycke: Några väl underrättade Malmö-boer, som i dag ,besökte Desire, visste att berätta, att vid Haderslev danpskarne med stor förlust dock fått behålla platsen, derföre att en densk kavalleri-trupp med kaskör sprängt frem till undsättning, och preussarne, i förmodan att det var svenskt ridande arptilleri, — i största hast dragit sig tillbaka. Men är sedan någon tid van att i Postoch Inrikestidnisgen finna en stor krigslust och en särdeles fienctlig stämning emot Tyskland, särdeles mot Preussen; äfvensom att här och der få läsa temligen löjliga fenaronader; men denna sista är för stark, för att förbigå den med stillatigand:. Tyskar och svenskar hafva mer än en gång stått emot hverandra, hvarvid än den ene, än den andre segrat, allt efter omständigkteterna och krigslyckan. Men krigareärsn har man hittills alltid aktat, till och med hos en fiende. Så mycket mer var man berättigad att vänta denna granlagenhets iakttegande mot en nation, med hvilken man ännu lefver ifred. Pråleri och skryt hafva också i alla tider, och hos hvarje folk, varit främmande för det sanna modet. Om en kadett eller en ung officer, som ännu icke luktat krutröken, vid känslan 8f sin oöfver vinnelighet på allvar tror, att han blott behböfver visa sin svenska uniform för att jaga bort preussiska soldater; om en öfvermodig bläckhornshbjelte vid sin kopp kaffe skrifver något sådant, så kan man blott le och gifva dem det rådet att sätta på sig pickelbufvan och gå att försöka huru experimentet utfaller. Men att sådana löjligheter kunnat finpa rum i ett blad, som plägar hemta sina meddelanden ur ofliciella källor, måste förvåna och lemnar ett slående bevis buru långt man äfven i sådana regioner kan hänföras af förblindelse och berusning. Vi anse för en pligt att uttala vår öfvertygelse, att man i sjelfva svenska armeen icke skall se sådana jemmerliga fanfaronader med likgiltighet. Ty vi tvifla hvarken på den svenska soldatens mod eller cet svenska folkets hederliga tänkesätt.