Aftonbladet – 17 juni 1848, sida 3

Och derför bland systrarnas tårar en glans du ser som af sällare öden, förklarad står brodern i minnenas krans; och skönare lott ej finnes än hans: att älskas och äras i döden! KK T SUBORDINATIONSBROTT; DÖDSDOM FÖR TRE ÖRFILAR. Enligt hvad förut, ehuru blott i en kort notis, blifvit meddeladt, har Stockholms kämnersrätts A:sta afdelning nyligen förehaft ett mål angående en soldat vid stadsmilitärkåren, som blifvit dömd till arkebuserivg. Detta mål förtjenar att något utförligare berättas, med ledning af kämnersrättens ravsakningsprotokoller. Dean ifrågavarande stadssoldatens namn är Anders Wilhelm Lindström: ban är född år 1844 i Upland och blef år 1836, vid 22 års ålder, anvärfd vid stadens militärkår, der ban sedan qvartjenait, utan att någonsin hafva varit tilltslad och dömd för brott; dock bar ban en gång blifvit extrajudicielt straffad för fylleri och försummelse vid fånges bevakning. Han har ett fördeaktigt och hyggligt yttre och en militärisk hållning, samt lärer varit omtyckt vid kåren. Anledningen till Lindströms inställande för domstol var en anmälan af chefen, hr öfverstelöjtnanten och r ddaren Ahlström, åtföljd af en rapport af kompanicbefen kapten Wikström, innehållande att aoklagade Lindström fredagseftermiddagen den 12 Maj begärt, men icke erhållit permission af sergeanten Carl Joban Pettersson, som dock lofvat framföra hans begäran till kaptene :. Samma afton omkring kl. !, 9 hade Lindström infunnit sig i kasernens expeditionsrum för att efterhöra om permissionen vore beviljad. Då sergeanten Pettersson härpå svarat, att kapten Wikström nekat, bade Lindström plötsligt, under yttrande: Jaså, din tusan åjefvul, då skall du hafva dig en, tilldelat ser;eant Pettersson ett slag på venstra örat samt, då sergeanten Carl Adolf Svedmark, som äfven var tillstädes, fattat Lindström om händerna för att afböja vidare våld, slitit sig lös ocb tilldelat Svedmark jemväl ett slag å örat, och derefter, sedan Lindström blifvit utförd i förstugan för att til arrestrummet afföras, ånyo tilldelat sergeanten Pettersson ett slag å örat. Lindström arresterades nu genast. Vid förhöret i kännersrätten, gjorde sergeanten Pettersson er berättelse, i öfverensstämmelse med oyssnämnde rapport. Det slag Lindström i vredegmod tilldelat Pettersson, hade skett med flata handen, men varit så kraftigt att Pettersson tagit ett par steg tillbaka; någon åkomma bade dock icke följt. Som Lindström ånyo upphöjt armen likasom för att tilldela Pettersson ännu ett slag, hade Pettersson och Svedmark fattat Lindström i armarne för att afböja vidare våld, men Lindström hade lyckats slita sig lös ifrån dem, bvarpå han vändt sig till Svedmark och tilldelat honom, under yttrande: Du skall ock bafva dig en, ett hårdt slag. Sergeanten Svedmark instämde, hvad honom angick, äfven i denna angifvelse. Lindström, börd böröfver, förklarade: att han väl påminde sig det han vid åtalade tillfället ånyo besökt ergeant Pettersson för att söka utverka sig perMission, men att ban till följd af intagen förtäring af starka drycker varit till den grad berusad, att ban i öfrigt saknade allt medvetande af hvad han då tänkt eller gjort, att ban dock hvarken ville eller kunds bestrida sanningsenligheten af hvad emot hooom blifvit angifvet. Sedermera bar Lindström dock vidgått, att han vid åtalade tillfället uti expeditionsrummet sett sergeenterna Pettersson och Svedmark och dem pförmodeligen äfven igenkänt, samt att under det förvirrade och rusiga tillstånd, hvari hanp sig befunnit, sinnet runnit på honom och han, i barmen öfver den vägrade permissionen, sig förgått, men någon mera omständlig bekännelse har Lindström ej kunnat förmås afgifva; dock bar han förklarat sig ej hafva förut byst något agg till sina förmän, eller ansett sergeanterna Pettersson och Svedmark vållande till att permissionen nekats. De i målet edeligen hörde vittnen äro: Korporalen Holmyren: Han hade ifrågavarande etermiddag blifvit tillsagd att infinna sig i expeditionsrummet omkring klockan half till 9. Vid hans ankomst dit hade sergesnterne Pettersson och Svedmark, tiliika med korporalen Ström och tilltalade Lindström, redan der innevarit, hvarvid sergeant Pettersson omtalt. att han nyss förut fått en örfil af Lindström. Denne sednare hade visat sig mycket vildsint och stretat emot, då vittnet på befallning skulle afföra honom till häktet, emedan han velat längre samtala med Pettersson om permission, hvarpå sergeanterne Pettersson och Svedmark jemte korporalen Ström hu!pit vittnet att från expeditionsrummet afföra Lindström. Men innan de hunvit ut derifrån, hade Lindström med handen tilldelat sergeanten Pettersson ett slag för örat, så att det smar Och hvarvid mössan had3 fallit från Mer ser sons hufvud, samt gtront derefter äfven nan ännu geonten Svedmerk ett slag för örat, Slutligen blifinnevarit i rummet. Sedan Lindström den utanföre vit från expeditionsrummet utförd etersson efterbelägna förstugan, dit sergeanten Pe ; , följt, hade Lindström bastigt vändt sig om om me upplyftad arm åtgv tillfogat Pettersson ett slog