Till ERIK LEJONHUFVUDS SYSTRAR. Hvi gråta de unga, de ä!skliga tre, der de gå uti sorgsvarta kläder? En ljusstråle dock tycks bland tårarne le, lik den uti regnful!la molnet vi se, när soln det i gloria kläder. vAck jo! deras unga, varmhjertade bror, som för danskarnas sak spände bälte, har stupat för den! — Men i ljus han nu bor, och kring ynglingens graf klaga krigarnes chor, ty han siridde och dog som en hjelte. Och derför bland systrarnas tårar en glans du ser som af sällare öden, förklarad står brodern i minnenas krans; och skönare lott ej finnes än hans: att älskas och äras i döden! KK T