Aftonbladet – 10 juni 1848, sida 2

Expositionen företer vackra saker i crayony hvilka vi ej skola förbigå vid en öfversigt af handteckningsafdelningen. Hvad man för öfrigt inom porträtifacket saknar, är arbeten af fröken Aslersparre. De ses slltid med nöje — hvarföre finnas de icke denna gång? Wetterberghs karakteristiska alla-prima-gporträtter hade äfven förtjenat platsen framför minga andra. Et litet porträtt af Andersson, föreställande artisten Roberz framför sitt staffley, vilja vi ej glömma; det är ett portrait fins, och en liten treflig genretafla tillika. Men af alla de unga konstnärerne i dehma genre, förijensr onekligen Pehr Söderrark att pämnis efter ordspriket Au dernisr le bon!p Porträttet af doktor Lenhagen visar hvad man af den unga artisten kan vänta med tiden. Sonen går icke i fotspåren al facren: ban tager ut stegen bredvid sin far, hurtigt och lustigtz och när dan garale en gång blomstra: ut, skall har, likt den vissnade rosen, glädjas it den vid hans sida i ungdomens fägring utvec:lade ro-, senknoppen. (Forts.) 7 ;