Aftonbladet – 10 juni 1848, sida 2

Up Lyn VU RIESDAGEN. — Hos Bondeståndet fortsattes i går e. m. diskussionen öfver represenptationsförslaget. Ytterligare 1 anföranden upplästes, hvaraf de flesta begärde iterremiss eller vidhållande af Bengt Gudmundssons förslag. Nils Jeppsson från Skåne ansåg, beskattningen, såväl den direkta som indirekta böra läggas till grund för rösträtt. Häri instämde Ola Månsson, och yttrade att om en sådan grund blefve antagen, skulle han för sin del ej tveka att välja vå hvem som helst, det måtte vara acelsman eler prest. Återremiss trodde tal. vara omöjlig, om pj för att få fram ett alternativt förs! Bengt Gudmundssons arginge hade han ej den inigt deri, att han kunde obetingadt antaga det. Petter Persson från Örebro län instämde. Vice jalmannen Nils Persson bade såsom ledamot af sonstitutionsutskoltet ansett Kongl. M förslag ha det företräde framför utskottets klassvalsförslag,. att det borttoge sjelfskrifvenheten och åsyftade allmänna val. De två kamrarne skulle dessutom i någon mån fortare än de närvarande fyras, afgöra örekommande frågor. Tal. hade likväl förordat Bengt Gudmundssons förslag, men förgäfves, och att, som nu skett, vidare söka framhålla detsamma, Vore att köra hufvet i väggen,, Strindlund beklagade att saken kommit till den point, att den ej kunde örfalla. Han älskade den ej, ty den som vill ha en förändring kan på sådant sätt ej ff: den, och närvarande förslag blefve blott ett offer för afslag nästa riksdag. På samma sätt skulle det gå med Bengt Gudmundssons alltför radikala förslag. Man lärer få dras med det gamla till dess folket blir utledset och vidtager en förändring, som gör allt ännu värre. Kunde talmannen frams i tion för återremiss; så borde valcensus ef man skattar till staten vara det enda vilkoret, ty Svea land är blott ett stort bolag, der alla delägaroe vilja och böra hafva röst i fråga om förvaltningenp. F. talm. Anders Eriksson, äfven ledamot af Konstitutionsutskottet, redogjorde för de motiver som förmått honom att tillstyrka förslagets hvilande. Huru ban vid betraktande af den gång sakerna haft för vinnande af förändring, då år 1840 Bocdeståndet ensamt genom sin gemensamma tanke bif segrande i förstärkt Konstitutionsutskoit, men 4844 dess hvilande förslag gick förloradt genom de 2 första stånden; buru reformsällskaper i alla rikets delar bedt Kongl. Maj:t skaffa dem hvad de genom de 4ståndens splittring aldrig kunnat få — han ansett detta förslag böra få hvila, blott såsom en öfvergång till något bättre, ty det rationella, det demokratiska vinner år från år i styrka utan åsicosättarde af rättvisa och billighet. Sablströms förslag till ändringar vore förtjent att lemnas till siånget såsom ett alternativ. F. vice talm. Per Eriksson instämde. — Andreas Bengtsson instämde med Sablström deri, att man ej borde uttala en fullständig förkastelsedo:, men kunde ej underlåta att somärka huru ;den värde vännen, såsom ledamot af reformsällskapet, likväl kuonat gilla ett försleg, der klasser, särdeles den stora klassen af rika, vunna insteg — huru den värde ledamoten i sitt försiag visat sig särdeles ömsint mot regeringen, han, som nyligen förut strängeligen klandrat den förra ministåren för dess förfarande i representationsfrågan, och just tagit detta till hufvudskäl för dess afgåing, 0. 8. V.— Petter Jönsson, som i sin barndom lärt ett gammalt ordspråk: det ges ingen förmån uten olägenbeter, hade af diskussionen funnit ssnniogen deraf. Bengt Gudmundssons förslag vore ej illa, men han hoppades föga framgång deråt. För att bevisa des ban förde sina kommittenters talan, uppläste han en öfverenskommelse med 20 å 30 af dem, deri de förklarat sig åstunda allmänna val på 1840 års grund eller närmare Norges grundlag, med jasmkningar mellan de valberättigade, ej per capita. Till sist egnades äfven några ord åt Sahlström och reformvännerna. Heurlin fann förre talmannens och vice talmannens förklaringar, att de förordat förslsget för att få det antaget nästa riksdag, något besynnerliga. Lika besynnerligt vore att tillstyrka hvila å ett förslag, som man sedan vill afslå. Sådant vore minst sagdt barnsligt. Talmannen hade här i fråga om proposition stor makt. Det hade förr händt att talmännen i de 2 så kallade första stånden vändt ut och in på paragrafer, och sålunda gjort saker om intet. Rådman Billströms mening och Bengt Gudmundssons förslag borde antagas. Slutligen ville talaren påminna, att år 1824, då man också hade ett ohjelpligt konstitutions-utskott, väcktes motion derom, att de 1edamöter, som ej kunde förena sig med ståndet, måtte för sin egen heders skull afträda sina platser. — Sahlström förklarade sig vilja inlemna sitt förslag direkte till konstitutiops-utskottet De personliga angreppen förtjente intet svar. — F. talmannen Anders Eriksson ville ej heller svara på Heurlins parlamentariska sätt, att misskänna motiver och vilja föreskrifva andra handlingssätt inom utskotten. FRA aa TA